12:43:44
Om metastasens början och slut och apropå att göra vad man inte borde gjort.
Nuvarande år har läsmässigt börjat i ett rasande tempo för mig och eftersom det händer ibland att en och annan frågar mig om ett boktips tänkte jag lite snabbt nämna några ord om de böcker jag jag läst de första veckorna, detta härliga, energiska 2015.
Redan årets första dag gav jag mig på en bok på engelska som heter "Wool" och är skriven av Hugh Howey. Den fick jag mig rekomenderad av Leias tatuerare som jag då ännu inte träffat och den handlar om en framtid när jorden mer eller mindre gått under av krig och föroreningar och de sista människorna bor i en enorm silo under jord. Om man som jag gillar lite sci-fi-stuk är det en fantastisk bok. Inte bara för att storyn är bra, utan för att språket är så fantastiskt, flytet i berättandet likaså. Jag läser inte så ofta böcker på originalspråk, men den här boken sträckläste jag ut under en helg utan att närmare reflektera över att den inte var skriven på svenska. Boken får 4 starka övertidstimmar av 5. (Den finns nu i svensk översättning och heter då "Ull", men skall enligt rykten inte vara särskilt bra översatt)
När jag slukat "Wool" kände jag att jag hade engelskan nära mig och gav mig genast på julklappsboken från Leia, "Stoner" av John Williams från 1965. Den handlar om en enkel bondson som blir förälskad i litteraturen när han skall läsa agrikultur på universitetet och sadlar om till litteraturlärare. Han gifter sig med en kvinna som hatar honom från början, han får en stark fiende i sin chef för fakulteten och i princip allt går emot honom. Jag kan inte erinra mig någon stund av lycka under hela hans liv i boken, men om "Wool" hade ett vackert språk är det ingenting mot den här. Mörk som Mordors gruvor, men stark som få andra berättelser. 5 övertidstimmar av 5!
Under sin brevbärarrunda hade min arbetskamrat Keith fått en bok av en brevmottagare av Per Gunnar Evander som han undrade om jag ville låna. Den hette "Bäste herr Evander" och är en kort, väldigt märklig berättelse om en man som beskriver sin flykt från sitt eget liv och sin fru och regelundet skickar rapporter till en märklig styrelse eller förening som försöker verifiera sanningshalten i hans rapporter. Märklig som sagt, men väldigt underhållande. 4 övertidstimmar av 5.
Även nästa bok kom från samma arbetskamrat. "Tredje flykthastigheten" av akademiledamoten Lotta Lotass hade Keith talat om länge som en fantastisk bok och när jag efter ett år eller så ännu inte fått tag på den beställde han den från ett antikvariat bara för att jag skulle läsa den. Den handlar om Sovjetunionens rymdprogram på 50- och 60-talet och framför allt om Jurij Gargarin, den första människan i rymden, men även ganska mycket om hans barndom och människorna omkring honom. Boken är skriven i romanform och jag antar att Lotta Lotass tagit sig en massa friheter när hon berättar om hans liv. Boken är riktigt, riktigt bra berättad. 4 övertidstimmar av 4.
Med risk för att bli tjatig kommer även årets femte roman från Keith. Han har nu börjat hävda att boktipsen är till för att inspirera mig att själv skriva mer, vilket är fint. "Flod" av Carolina Fredriksson är makalöst vackert skriven, med ett otroligt lekfullt och nyskapande språk. Att det är hennes debutroman är nästan obegripligt och hade man inte prestationsångest innan har man det nu. "Flod" handlar om två barn, syskon, de enda som blivit kvar när en kåkstad i en okänd tid och ett okänt land blivit riven och människorna bortdrivna. Allt är en kamp för att överleva, men det finns mycket hopp och glädje över det små sakerna i livet och att fantasin kan vara människans bästa vän symboliseras vackert av att lillebrodern hittar en gammal fender till en båt som han har i ett koppel och blir hans hund. Välskriven, spännande språk och väldigt sorglig. 4 övertidstimmar av 4.
Sista Keith-boken då. Jerker Virdborgs "Svart krabba" utspelar sig i ett land som liknar Sverige och landet är i krig. Fyra män skall under ett dygn medelst skridskor ta sig förbi fiendens linjer över en frusen skärgård. Mycket spännande, väldigt enkelt och rakt språk och den här romanen lever på sin berättelse mer än det språkliga. Böcker kan vara bra på så många olika sätt. En stark 3 av 5 övertidstimmar.
En av mina svenska favoritförfattare heter Lars Gustafsson och har bland annat skrivit "Yllet", "En kakelsättares eftermiddag" (en av mina all time favoriter), "Bernard Foys tredje rokad", "Tennisspelarna" och "En biodlares död". Den här boken som heter "Herr Gustafsson själv" har jag haft hemma länge, men inte läst. Det var dumt. Den är magisk. Väldigt lite romanberättelse, men väldigt mycket filosofiska betraktelser, poetiska ord och en bländande samtidskritik. Jag är helt blown away och även om den inte är jättelättläst hoppas jag att någon som läser den här bloggen faktiskt också läser den här boken. Att den är skriven 1967 verkar ibland obegripligt eftersom så mycket känns bekant i dagens samhälle. 5 övertidstimmar av 5!