Björns

2014-01-31
18:19:00

Parabolschampoo

Gud vad trevligt det är att ha en blogg när responsen är så enorm. Det kan ju lätt bli lite tradigt att bara läsa om hur kul alla tycker det är att få klubbor hem i brevlådan som tack för hjälpen så...nä, det skiter jag i. Jag snor lite bilder på blandade, öppnade kuvert från boken av ansikten och plockar med dom i kvällens blogg, så att även de av mina läsare som inte finns där kan ta del av lyckan som uppstår när man får en slickepinne.
"Kommendörkapten jo ja tackar ja. Gillar lilla klistermärket i hörnet."
"New age konsult" i wish
Tack Björn!
"Plötsligt började snön vräka ner. Barnen hämtades hem och dotterns lillfinger klämdes i dörren. I brevlådan låg ett brev med en klubba i. Kanske blir det hon som får den nu.
Se där, Björn, dina kollegor klarade av utmaningen de fick!
Man tackar!"
 
Lite så ungefär. Noterbart är att alla som hade adresser i min hemort Saltsjö-Boo där jag även postade breven i den största brevlåda vi har utanför Coop, fick sina klubbor en dag senare. Fy! Och skärpning!
 
Jag har lagt rätt mycket krut på bloggen de sista dagarna och sitter helt uppspelt och djupfryst i min golfbil i Saltsjö-Duvnäs och skriver ner formuleringar jag kan använda när jag efter att ha intagit en stärkande middag sätter mig och skriver på kvällen. Idag har jag dock inte mycket mer att komma med eftersom jag tänkte ge familjen lite tid så här på fredagen, det vankas hemgjorda köttbullar i Leias goda tomatssås och sedan sällskapsspel. Dock lovar jag att det kommer hänförande bloggar under helgen när det bland annat ska bytas ut en WC-stol här hemma på Edövägen, så jag lämnar er med en sista stulen bild från Facebook och önskar er en magisk helg!
"Tack för komplimangen Björn Lette. Men för att undvika osämja och avundsjuka hos mina tvåhundra företagskunder så ägnade jag ganska stor del av arbetsdagen åt att försöka sudda ut "FITTMAGN".
- Richard Rosén
 
2014-01-30
20:50:00

We are borg. Resistance is futile, you will be assimilated.

Vi börjar med en snabb genomläsning av Facebook och där finner vi uppsluppen stämning som gränsar till glädjeyra efter att ett antal av de flitiga bildinskickarna till bilderbloggen igår, under dagen premierats med snask i form av en slickepinne hemskickad direkt till brevlådan med hjälp av det stolta kungliga Postverket.
"Min första (å troligen enda) belöning för ett publicerat foto. Jag kunde inte vara mer nöjd. Tack Björn Lette!", skriver till exempel Rita.
 
Från Sandra kommer den här uppsluppna kommentaren:
 
"Hihiiiii, fick just ett brev med en klubba i **glädje**
Tack Björn! (Prostinnan hälsar)"
 
Och Erika fyller på:
 
"alltså du förstår nog inte glädjen som uppstod när jag tittade i brevlådan idag! fantastiskt!"
 
Och Peter fyller på:
 
"Samma här!"
 
Som ni anar är det inte lönt att sitta hemma och bara snoka runt i andras förehavanden utan att delta, då missar man sådana här grejer. Nästa gång bloggen vill ha er hjälp hoppas vi att ni är med på tåget.
Så här glad blir jag när min svägerska Lina kommer hem till oss med en ny mugg i famnen. I helgen ska det installeras så att det står härliga till och jag kommer förmodligen att posera på en hel del bilder i bloggen sedan iförd blåställ och med rörtång och tumstock i näven.
Idag bestämde jag mig för att skaffa ett annat tankkort och börja tanka på Preem i stället för på den där stora norska kedjan jag använt i alla år (typ fyra, för det är väl så länge vi varit med bil). Vi har nämligen en sådan mack precis vid jobbet och det är så sjukt trevligt att komma in i deras butik och höra:
 
- Hej Björn!
 
och svara:
 
- Hej Björn!
(Min namne och föreståndaren för macken är han vars ansikte inte är dagispixlat. Det här var några år sedan, men han ser i stort sett ut så fortfarande) och vi känner varandra från den saliga tiden på Myrsjöskolans högstadium på 80-talet.
 
Preem på Vattenverksvägen i Nacka är vad man närmast skulle beskriva som en oas av vänlighet och kön ringlar sig ibland lång utanför, men det är väl värt väntan när man kommer fram till kassan. Vare sig man fyllt på sin bensindrivna golfbil till tjänstefordon med 11,67 liter 95-oktan, är ute efter en vrapp (en smörgås som är ihoprullad och innehåller grekiska, svenska eller amerikanska smaker), snus eller rent av en påse sånt här:

Dragster Jordgubb/Lakrits - världens godaste konfekt, är det som sagt en fröjd att bli betjänad här. Även för er bloggläsare som inte bor direkt nästgårds, kanske i Finspång eller i Staffanstorp är det väl värt att ta en liten omväg.
 
Vad gäller bensinen vet jag inte hur priset är i jämförelse med andra ställen eftersom jag lider av drivemedelsdyslexi och inte har en susning om vad en liter kostar, men jag kan säga en sak, det är sjuuuukt bra bensin i pumparna här. Den bästa.
 
Då var vi framme vid en rätt ny punkt i bloggen som blev väldigt uppskattad igår när jag skrev om min gamla klarinettlärare Rune. Vi kallar punkten som tar upp händelser ur mitt långa liv kort och gott för:
 
Dagens intresseklubb:
 
Jag vet inte om ni känner till den ständiga blåsningen när man delar post på 43:an? Hur som helst, jag vet inte hur många gånger jag svängt in på höga, jämna Fasanvägen när jag egentligen bara skulle fortsatt uppför Tjädervägen. Det är otroligt förvirrande med en högersväng som ska ignoreras och det blir ju inte bättre av att höga jämna Örnvägen kommer på nästa högersväng som man SKA in på. En och annan gång har nog någon delat ut post till rätt nummer på fel gata där, ja inte jag så klart, men jag kan tänka mig...
 

Avslutningsvis vill jag bara ge ett specialomnämnande till Emmis för hennes fina kommentar i kommentarsfältet på bloggen efter gårdagens bildessä:
 

"Makalöst inlägg! Fick känslan av att antingen du eller jag var dyngrak i skrivandet/läsandets stund, vilket oftast är en alldeles fantastisk känsla :)"

Det är rätt lätt att vara Björn Magnus Lette till och från. God natt, sov så gott så hörs vi i morgon igen.                 

 
 
2014-01-29
19:51:00

Den medelmåttige taxichaufförens önskan om snabbare passagerare.

 
       
 
Hem från jobbet, handla klubbor och Rice Crispies, leta adresser, skriva på kuvert, lägga i klubbor, sätta på frimärken så att alla duktiga bildhjälpredor kan få sina utlovade klubbor, äta, posta klubbrev, åka till judoträningen och hem igen. Bråda äro en del dagar, men nu är det dags för onsdagsblogg.
 
En del av er kanske inte vet att jag under många år spelade klarinett under stormästarna Hans Schönning och Rune Falk, men det gjorde jag faktiskt.

Jag tänkte också att jag skulle chocka er med att berätta att jag är rätt förtjust i "One night in Bankok" från Chessmusikalen, det spritter liksom lite i kroppen när jag hör den. Men vid närmare eftertanke var det nog ganska väntat att jag skulle ha den låten på min inre topplista.
 
Det har fullkomligt rasat in mail med gissningar och frågor om vems underrede man skymtade på duschbilden i gårdagens blogg. De allra flesta tror sig veta att mannen med det välansade scrotumet är min förra chef Bo Drachmann, men bloggen kan med hänsyn till bloggsekretessen varken bekräfta eller förneka detta. Själv säger Bosse i en kort kommentar: ”Jag hade varit mäkta stolt om bilden föreställt mig, men jag har tyvärr, mig veterligen aldrig haft en kamera med mig in i duschen.”

 

Och så det här med snuset. Jag är väl inne på typ femte dagen utan lössnus och det är fan värre än att tända av på heroin, antar jag, det är väldigt hypotetiskt eftersom inte ens jag som är så gränslös har någon förstahandserfarenhet av det. Men ändå. Ni kanske tror att det är samma sak att stoppa en sån där fisig liten påse eller till och med två under läppen, som att lassa in en mäktig mullbänk Ljunglöfs trestjärniga Ettan, men det är det INTE. Jag blir faktiskt förbannad varje gång jag lägger in en prilla nu för tiden, jag känner mig lurad helt enkelt. Och smutsig och utnyttjad.

Varför försöker jag då envisas med att gå emot mina instinkter? Det finns några anledningar.

Det är mycket dyrare att snusa lösnus.

Jag ser ut som en misslyckad botoxoperation på precis, exakt vartenda foto som tagits på mig sedan 1989.

Lössnuset luktar tydligen inte lika delikat som portionsditon enligt den enda kvinnan jag vill kyssas med.

Sen kan jag tänka mig att jag kanske är den enda i familjen som tycker att samlingen med torkade skogssniglar på sängbordet är rätt ålrajt.

 
Mitt experiment att leva som bloggare år 2006 går vidare och jag börjar känna mig mogen att lista lite för- och nackdelar med smartphone kontra unsmartphone.

 

Bra med smartphone:

Man kan hela tiden hålla koll på vad som händer på Facebook och Aftonbladet.

Man kan med hjälp av den hitta fram till en adress man aldrig tidigare besökt.

Man kan lyssna på musik på jobbet i stället för att prata med sina motarbetare.

Man kan snabbt och enkelt ta bilder till jobbet.

 

Bra med unsmartphne:

Man går inte hela tiden in och kollar vad som hänt på Facebook och Aftonbladet.

Man hittar kanske inte fram till festen som säkert var tråkig i alla fall.

Man kan inte lyssna på musik på jobbet och pratar i stället med sina medarbetare

Eftersom man inte kan ta egna bilder kan man ha stora blogghappenings där ens vänner hjälper¨en med att fylla bloggen med annorlundare bilder än man själv tagit.

 

Det verkar vara ganska jämnt skägg helt enkelt.

 
Dessutom spelade inte Everton någon match igår. Det som hände…hände alltså inte. Vila i frid Tage Danielsson.