Björns

2013-09-30
14:25:00

När kaklet spricker och du lär dig något av det.

 
Den här bloggen handlar idag mest om Västerås, många andra dagar gör den ju inte det, men idag så. Hela dagen igår roade jag mig själv på hotellrummet med Windows Word och min laptop och sen sov jag gott hela natten till klockan ringde vid sju i morse. Jag gick ut till frukostbuffén och möttes av min största fasa: en annan hotellgäst. Han såg sur ut och vankade otåligt fram och tillbaka och sa "fan" och "helvete". Jag misstänker att han ville checka ut, men det fanns ingen i receptionen.
Så jag plockade med mig lite frukost in på rummet.
 
En stund senare fanns det personal i receptionen och även jag kunde checka ut och gå på lite upptäcktsfärd i Sveriges femte största stad. Appropå det ja. Jag brukar surfa runt lite på respektive stads kommunsida när jag är på besök någonstans och det är alltid ungefär samma framhävande av den egna stadens förträfflighet. Det ska det ju vara.
 
Alla städer har ett rikt kulturliv, ett rikt utbud av friluftsaktiviteter och sevärdheter och alla städer har enorma möjligheter för den som kan tänka sig att flytta dit. Västerås kommer till exempel på tredje plats när det gäller städer folk kan tänka sig att flytta till. Imponerande! Klickar man vidare på länken kommer dock det finstilta, vilket förtydligar att det är den tredje staden i REGIONEN folk helst vill flytta till, så jag antar att Enköping och någon ytterligare stad är före.
Hur som helst inledde jag dagen med ett besök i Domkyrkan. Jag brukar alltid gå in i den lokala kyrkan, åtminstone om den verkar vara lite stor och pampig. Jag har egentligen inte så mycket till övers för religioner, men just kyrkor brukar ha lite spännande utsmyckning att titta på.
Domkyrkan i Västerås var inget undantag. En liten kerub som vilar armen på en dödskalle i värsta hårdrockstil fanns bland annat att beskåda.
Mera hårdrockskonst.
Och ett helt vanligt knubbigt fejs med sköna lockar.
Och här är självaste Erik den 14:es kista, ni vet han som var son till Gustav Vasa och avsattes, fängslades och förmodligen förgiftades av sin brorsa, Johan III. Enligt sägnen var det ju ett gäng arsenik i ärtsoppan som blev droppen som fick den avsatte regentens bägare att rinna över.
Erik XIV och hans pimpade ormtungeskägg.
På gatan utanför hade någon låtit en Cohibacigarr gå till spillo. Det ser nästan ut som om någon vridit runt den i örat på någon, ni vet så man gjorde för att tortera de andra barnen med en tallkotte när man lekte röda-vita rosen när man var liten. Ibland får man ta till hårda tag för att tvinga fram ett svar. Vilket svar man fått fram och från vilken västeråsare förtäljer tyvärr inte den här historien, men jag inbillar mig att det var antingen ett kärleksdrama eller ouppklarade narkotikaaffärer i högborgerliga kretsar.
Jag fann också Västerås stadshus i all sin prakt.
Och en gatuarbetare. Jag tog som vanligt en bild helt diskret medan jag visslade oskyldigt och tittade åt ett annat håll. Tyvärr tror jag om jag ska döma av den långa, misstänksamma blick jag fick när han tittade upp, att han anade att det var något fuffens i görningen. Han kunde inte riktigt sätta fingret på vad, men kommer troligen att bli mäkta förvånad i kväll när han sätter sig med sitt kamomillte och sina mandelbiscottis och knappar in bjorns.blogg.se för att se vad som hänt sen sist.
Sen hittade jag the road tillbaka mot Stockholm. Jag fortsatte med ljudboken jag köpte på semestern i somras.
Och om ni vill ha en underhållande, spännande, välskriven och fängslande ljudbok att lyssna på någon gång skall ni ABSOLUT INTE köpa Lars Wilderängs Midsommargryning. Efter fyra skivor har hittills hälften varit beskrivningar av sexuella relationer ur ett gubbigt mansperspektiv och den andra hälften har varit rabblande av olika vapenmodeller, pansarfordon och krypterad datatrafik. Som att läsa innehållsförteckningen i en Clas Ohlssonkatalog och ett gammalt nummer av FIB Aktuellt ungefär. 
Det intressanta med allt malande om militärfordon i ljudboken var att jag samtidigt körde förbi just ett militärfordon. Som börjat brinna. Action i vardagen på E18 och ni ska veta att det kräver sin bloggare för att hinna öppna telefonens knapplås, öppna kameran och knäppa av en bild med ena handen i 70 kilometer i timmen.
 
På vägen hem fick jag veta att Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna enligt många, Kennedy Bakircioglú, gillat en av Leias bilder på Instagram.
Tydligen är han svag för Bajenkatten Jax.
 
 
 
2013-09-29
14:40:00

I Västerås kan ingen höra dig skrika.

Allright, det är dags igen. Roadtrip till Västerås den här gången och egentligen är inte tanken att det skall vara en resa som den till Arboga, där jag turistade och bloggade dygnet runt, nej, hit har jag åkt för att få lite ordning i bankpapper, lära mig Windows 8 och skriva lite annat. Dock blir man så jäkla inspirerad av nya miljöer, så det går inte att låta bli att skriva lite blogg också. Mina tidigare erfarenheter av Västerås är nästan noll trots att det ligger mindre än en och en halv timme från Stockholm. Jag vet att jag var här vid något tillfälle när jag och Leia precis börjat träffas när hon spelade med Svenska Akademien. Om jag inte missminner mig åkte jag hit för att hon längtade hem och ville åka hem direkt efter spelningen när de andra i bandet övernattade på hotell. Vi åt kanske middag någonstans, och säkert såg jag spelningen, men jag minns som sagt inte riktigt.
Att det blev Västerås är som med alla mina andra resmål, och det börjar bli några stycken nu,
en ren slump. Skall jag bara vara borta en natt som nu försöker jag leta hyfsat nära geografiskt och sen googlar jag "billigt boende" eller "billigt hotell" om jag inte letar på Svenska Turistföreningens sida. Den här gången blev det rejäl jackpot.
Abrins Hotell är ett litet hotell/bed and breakfast som förmodligen mest huserar övernattande människor som tillfälligt jobbar i Västerås under veckorna. En natt i ett enkelrum mellan söndag och måndag var i alla fall kraftigt rabatterat och landade på 355 kronor, inklusive wifi, dusch, fri parkering och frukost. Så billigt är det ofta svårt att ens hitta vandrarhem och då måste man ju ha med mat och lakan själv.
Rummet är mycket mysigt och har allt en bloggande brevbärare kan önska, till och med en minibar med godis som kommer att fresta en lite senare i natt när alla affärer har stängt.
Datorn står bra på en gammal schiffone (eller hur fan DET nu stavas) och genom fönstret har jag utsikt mot höghusen bredvid och den lugnande trafiken från E18 i bakgrunden påminner mig om att det finns estniska långtradare och raggarbilar i hela landet. I det här rummet tänker jag njuta av tystnaden, lugnet och ensamheten till 11.00 i morgon förmiddag då jag blir utkastad.
Eftersom Abris hotell ligger tio minuter från centrum i något slags semi-industriområde nära stora vägen tyckte jag att det var bäst att få lite mat i magen på en gång om det skulle bli så att jag bara orkade gå bort till macken intill senare. När jag kom in i Västerås centrum hittade jag en hel del lite ruffigare kinarestauranger och andra syltor med söndagsöldrickande ortsbor, ställen jag annars brukar gilla.
 
Men det är något med Västerås jag är lite rädd för. Jag har fått för mig at det är en stökig stad med mycket ungdomskriminalitet och nu är jag ju en 41-årig, svag och klen man som aldrig kunnat slåss för mig, så jag vågade inte riktigt ta steget in på något av haken, utifall att. I stället hamnade jag på en Indisk restaurang med priser något över det normala, ett lite bättre ställe helt enkelt. Det visade sig vara det bästa som kunde ha hänt. Personalen var fantastiskt trevliga och väldigt måna om att jag skulle ha det bra och jag beställde in biff madras, naanbröd och en stor Kingfisher, ölet jag och Mattias Modig brukade dricka på den tiden vi åt indisk mat ihop lite då och då.
Och på fullaste allvar var det bland det godaste jag ätit. När jag rankar fenomenala måltider är det sällan Indisk eller asiatisk mat med på stegen, då de restaurangerna ofta är lite enklare, men det här! Det var något i hästväg. Maten smakade fantastiskt och var så vällagad och välbalanserad i smakerna att varje tugga var en njutning. Jag har definitivt aldrig ätit bättre Indisk mat än på Agra Taj i Västerås.
Det fanns till och med en röd ros på varje bord som inte var av plast.
 
Som ni hör och ser har det börjat bra. Nu är det dags för mig att ta tag i lite annat, så jag får önska er alla en fin avslutning på helgen och en glad ny måndag.
 
 
2013-09-28
19:23:00

Där, där vi är för att ingen annan vill vara där just nu.

Apokalypsen är här! Så skulle jag vilja inleda en blogg någon gång, men just idag passar det inte särskilt bra. Ja, förutom att Manchester United förlorade idag, något jag normalt inte har något emot, men nu hade jag ju dom med på så gott som alla spelkuponger. Fast ey, vi är ändå rätt trötta på att läsa mitt malande om olika spelvinster hit och dit, så what the fox.
 
Vi kan i stället prata om det IKEA vi alla tycker så mycket om, för det gör vi ju. Visst, det är segt med alla andra människor man trängs med och köar med, men man får göra det bästa av situationen. Jag brukar titta på alla mina motmänniskor som är där och bli lite upplivad över att min familj, mina jobbarkompisar och alla mina Facebookkompisar både är mycket snyggare och coolare än dom jag trängs med där. För att inte tala om alla bjorns.blogg.se-läsare. Wow. Det känns bra.
 
Vi var i alla fall där idag, en lönehelg och det gick rätt galant. Nyckeln för min del stavas DELAKTIGHET. Jag stod vid olika diskar och pratade med personal och beställde hemkörning av soffor och sängar så det stod härliga till medan Leia hämtade värmeljus, konstiga krokar och överkast. Det enda lilla debaclet var att vi beställde 180 cm sängbotten till vår 160 cm stomme vi hade hemma eftersom jag lever efter devisen "Varför mäta innan när du kan skaffa dig merjobb lite senare". Så nu ska jag antingen ändra måtten på sängbotten eller köpa en ny stomme också.
Mina hantverkarsidor fick komma fram idag igen när jag borrade, pluggade och skruvade upp nya krokar i hallen. Med vattenpass så att man inte kunde gjort det rakare ens med partikelacceleratorn i Cern. Jag funderar på allvar på att lägga ner brevbärandet och starta egen byggfirma. Kanske drygar jag ut inkomsterna med att köra taxi i stan också nu när jag har ångan uppe med bilkörandet.
 
Simon har en kompis här som skall sova över I natt. Det är första gången någon som inte är hans kusiner slaggar här så han är otroligt glad och uppspelt. Till middag var det beställt spagetti och köttfärssås och då kom ju genast ett moraliskt dilemma.
Jag äter ju alltid Barillaspagetti, men nu är ju deras ägare i blåsväder efter lite kontroversiella uttalanden om bögar. Han hade sagt något i stil med att Barilla aldrig kommer att ha en gayfamilj i en reklamfilm för Barilla, vilket var onödigt på flera plan.
 
Dels finns det ju ingen anledning att nedvärdera andra människor, men framför allt är det ju ändå inga andra företag i världen som använder gayfamiljer i reklamfilm, så om han bara tyckt det och hållit käften hade det inte blivit något rabalder eftersom det kommersiella företagen fortsatt att lunka på i den stereotypa världsbild vi är vana vid. Det är ju inte så att det kryllar av yogurtreklam med afrikaner eller reklam för schampo med 12 multivitaminer som irakiska kvinnor löddrar in i håret i, i alla fall.
Nåväl, jag köpte ett annat märke ändå. Och det var helt fantastiskt! Det smakade...pasta.
När jag stod och gjorde köttförssåsen kom jag att tänka på samma sak jag alltid tänker på när jag gör köttfärssås nuförtiden. För något år sedan träffade jag en gammal innebandypolare på Konsum, han har ett smeknamn som betyder fågelläppar, mer vill jag inte avslöja. Hur som helst, han skulle göra köttfärssås och frågade om tips på vad han skulle ha i. 
 
"Ja, tomater till att börja med, krossade och/eller puré?" svarade jag.
"Nää, jag gillar inte tomat" sa han.
"Allright, lök då."
"Nää, jag gillar inte lök heller."
"Hmm..." svarade jag lite förbryllad.
"Vet du, skit samma, jag gillar grädde. Jag kör köttfärs och grädde."
 
Så kan det gå. Nu tycker jag vi återgår till våra respektive lördagkvällar, så hörs vi kanske i morgon igen. Adios.