Björns

2014-05-04
10:09:52

Optimum.

Jag har alltid gillat landskap på avlägsna planeter, som det här, en närbild på den röda planeten Mars ogästvänliga yta. Jag drömmer att jag i slowmotion hoppar fram under tystnad med svetten rinnande innanför min stora tjocka rymddräkt.
 
Eller. Jag är löjligt förtjust i egenrostad müsli, som här på bilden där jag blandat äpplebitar och havregryn och kanel som sedan sakta fått sin brända färg i en 125-gradig ugn.
 
Eller. Om man tar en bild med kameran väldigt nära sanden i kattlådan och sedan lägger på ett filter från applikationen Instagram ser kattsanden ut som en massa saker den egentligen inte är.
 
Eller. En nykrattad grusgång framför herrgården utanför Fagersta som numera bebos och vårdas av en nyrik rumpmas i elgrossistbranschen.
När trycket på blåsan en lång stund varit väldigt stort och man äntligen hittar en toalett och det känns som att man aldrig ska sluta kissa och skummet stiger som regnvattensystem i en midsommarbarometer.
 
Eller. Ett riktigt stort glas nyupphälld blaskig öl där man efter första djupa klunken har en mustasch av ölskum man sedan torkar bort med baksidan av handen innan man rapar länge och ljudligt. En rap av välbefinnande och förnöjsamhet.
 
Eller. Ett badkar fyllt med vatten så varmt att det gör ont att lägga sig i, vatten man också hällt den sista skvätten ur en flaska duschtvål av märket Family Fresh - Bright Energy i så att löddret blir ett täcke att krypa ner under.
 
Eller. Vid strandkanten vid den sörmländska sjön Öljaren, en anhopning rom från årets piggaste mörtar som nu leker och förökar sig för allt vad fjällen håller.
Gryning vid Cloud City på planeten Bespin, Lando Calrissian sover fortfarande tungt, tryggt förvissad om att Lobot har stadens säkerhet under kontroll. Darth Vader och hans imperietrupper har ännu inte anlänt.
 
Eller. Solnedgång över Hässelby Strand, en förort jag sällan, eller aldrig någonsin besökt, fångad i all sin prakt av filosofen och kattfarbrorn Peter.
 
Eller. Inbördeskriget rasar i Ukraina, framåt morgontimmarna är det dock eld upphör och separatister och regeringstrupper slickar sina sår, laddar om och försöker sova några timmar så att det orkar döda varandra igen framåt lunchtid.
 
Eller. Morgonen innan begravningen av en gammal kär släkting. Eftertänksamheten, det dåliga samvetet. Sorgen. Livet.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: