19:00:31
Hög kvalitet och ett gediget kunnande.
En helt allrajt tisdag har passerat, åtminstone när det kommer till arbete och åtaganden. Jag och Leia åt middag ensamma eftersom Simon lekte med kompisar och skrattade högt för han hade så roligt när jag skulle ringa hem honom och då fick dispens att vara ute ett tag till. Man blir varm i hela kroppen när ens barn har rolig, är glad och har kompisar.
Min stora fasa när vi bestämde oss för att skaffa barn var att barnet inte skulle få kompisar, bli ensamt och inte få vara med någonstans. Den känslan blev extra jobbig av att jag och Leia träffades ganska sent i livet och tidigt bestämde oss för att ett fick räcka och att det inte skulle bli några syskon. Tack och lov har farhågorna helt kommit på skam och Simon har hela sitt liv haft mer kompisar än han kunnat önska. Baksidan av det är väl att han blir helt rastlös av att vara själv när det någon gång inträffar, framsidan är att han kanske inte utvecklar ett lika freakigt ensambehov som sin far.
Hur som helst var det väldigt mysigt att sitta länge och äta bara med Leia och vi pratade om livet, framtiden och helgen när min bror, Lina, Emma och Alva kommer hit på Annandagsmiddag. Jo faktiskt, vi skulle ha träffats Annandag Jul, men det blev inte av, så nu har vi äntligen lyckats styra upp det med 5 månaders försening. Egentligen borde vi äta lutfisk eftersom det hör julen till, men vi snickrar på annan mat för stunden.
Nästan varje kväll läser jag Pippi Långstrump för Simon och det är en riktig oldschoolversion från femtiotalet med sedan länge utdött språk och formuleringar. Vi får också pausa när det står om hottentotter och negerkungar och ha lite diskussioner om ord och språk. Simon och hans kusin Alva har barn från 17 olika nationaliteter i sin klass och Simon verkar knappt ens ha hört ordet neger eller negerboll. Chokladbollar heter det så klart för honom och något ord för att beskriva någon kompis utseende verkar saknas totalt till min stora glädje, alla omnämns med namn eller som "min kompis" eller "en i trean". Det räcker naturligtvis bra så och i barns värld är allt okomplicerat och enkelt tack och lov. Jag försvarar Astrid Lindgrens språk med att man inte visste lika mycket om människor från andra länder för 60 år sedan.
Simons friska syn på livet känns extra skönt en dag som denna när man mentalt förbereder sig på att i sitt arbete i morgon dela ut valpropaganda för Sverigedemokraterna. Att låta bli att dela ut den är arbetsvägran och skäl för uppsägning, så det är bara att bita i det sura äpplet och göra våld på sin egen moral och självkänsla. Posten som företag är dominerande aktör på brev- och reklammarknaden och det enda företag som distribuerar pappersförsändelser till alla landets hushåll varje dag och får inte säga nej med hänvisning till tryckfrihetslagen och annat skit. Det är den versionen vi brevbärare får i alla fall. Jag tänker dock inte skryta om mitt jobb för Simon i morgon i alla fall, det är ett som är säkert.
Nu ska jag läsa lite mer om djuphavsfiskar och hur det kommer sig att en del klarar sig på 8000 meters djup utan att krossas av trycket.
Ja fy, jag fick samma otacksamma arbetsuppgift för många år sen. I och med att jag inte kan få sparken nu så kan jag avslöja att jag dumpade kuverten i soporna. Hoppas det är fler än jag som returnerar deras kuvert ofrankerade den här veckan.