18:24:26
Död åt Tengil! Leve Tengil!
Jag hade ett litet ärende inne i Stockholms stad idag och det är sannerligen inte ofta nu förtiden. Man brukar ju som Ormingebo slentrianmässigt haspla ur sig att man bor i Stockholm om någon från en annan del av landet undrar, men det är ju en sanning med jävligt mycket modifikation. Jag tror att det är ungefär 12 kilometer från Orminge till Slussen, vilket väl får räknas till stan, En knapp mil alltså och en sträcka många invånare i det här landet har till närmsta affär, minst, och ändå är jag aldrig där längre eftersom jag inte jobbat i stan sedan 1991 när jag städade hotellrum.
Det är både synd och skam eftersom det är en vacker stad full av caféer, barer, museum och sevärdheter, en riktig storstad, någonting tonåringar i andra delar av landet drömmer att flytta till, en möjligheternas högborg. Vi som har den på en tjugo minuters bussresas avstånd glömmer att ta del av den och njuta av den. Eller vi och vi, nu talar jag väl åter igen om mig själv som den stora massan, men ni fattar grejen. JAG känner mig inte särskilt hemma i min huvudstad helt enkelt. Jag känner inte min huvudstad.
Under de få minuter jag hade på mig att vila benen och sträcka ut mig innan middagslagning och Simons judoträning hann det ringa på dörren. Där stod två smågrabbar med en tom läskburk och pekade på den (så att jag skulle förstå eftersom de utgick från att jag var gammal och korkad och inte visste vad en tomburk var) och undrade om jag möjligen hade några tomburkar att efterskänka. Kompisen som inte var den som förde talan knuffade till sin kompis och fyllde i: "Till en klassresa alltså, typ."
Jag vet inte från vem de hört att gubben på nedre botten på Edövägen 8C av någon märklig anledning alltid har tomburkar hemma, men grabbarna hade lite oflyt att jag pantade häromdan och följdaktligen bara hade två ynkliga konsumkassar med burkar hemma. Och my ass att de skulle ha stålar till någon jävla klassresa, det lät fejkat och inövat, men är man driftig nog kan man lätt och välförtjänt samla ihop stålar till en påse chips och lite läsk.
Det har varit ett jäkla hallå om Sverigedemokraterna på Facebook och Instagram under dagen med anledning av att Posten idag delat ut deras valsedlar inför EU-valet till Sveriges alla hushåll. Den ena inovativa eller bara korkade idén och kommentaren har avlöst varandra om att bland annat skicka tillbaka utskicket utan porto för att ruinera SD genom att de får betala lösen för att ta emot det. Det hade ju funkat om man varit tvungen att lösa ut försändelsen vilket man inte är. Och jag betvivlar att SD skulle lägga ett par miljoner på att lösa ut ofrankerade brev utan avsändare, jag tror att till och med dom är smartare än så (även om man kan känna visst tvivel efter att ha sett en och annan intervju med ljushuvudena som är partiets representanter).
På Timbuktus Instagram höjde någon rösten och tyckte det var dags för "BREVBÄRARNA ATT TA STÄLLNING!" Det är det många av oss som har gjort, jag själv försökte vägra dela ut dyngan redan för 8 år sedan, men det tjänar inte mycket till när vår arbetsgivare Posten som dominerande aktör inte får vägra dela ut trycksaker som inte har ett "direkt stötande innehåll" och till och med SD har ju folk som granskar formuleringarna i sina officiella utskick så att Postens jurister inte kan neka utdelning. Att som brevbärare "ta ställning" på det sättet tolkar jag som att man ska vägra dela ut, vilket jag skrev igår räknas som arbetsvägran och är skäl för uppsägning. Att ta så mycket ställning att man förlorar en fast anställning 2014 tror jag inte ens att många av de som skäller själva skulle göra. Så skäll inte på er lokala brevbärare, han eller hon tycker nog som ni och är inte särskilt stolt över sitt jobb en dag som denna.
För övrigt är nog SD jävligt nöjda över all den uppmärksamhet det här skapat åt dem. Enligt min åsikt skulle deras parti inte ens finnas om våra andra politiska partier gjort sitt jobb lite bättre med integration och sysselsättning för nyanlända och inte bara skapat getton med halvdassiga skolor och skyhög arbetslöshet de senaste 30 åren. Sverige tar emot väldigt mycket flyktingar i förhållande till vår folkmängd, vilket är fantastiskt, är det något vi har så är det yta att dela med människor i nöd. Men det behöver byggas bostäder och skapas framtidsmöjligheter och sysselsättning för de som kommer också och det är något den sittande regeringen kunde och borde ha gjort, liksom innan det, den rödgröna regeringen. Hade den delen av politiken skötts lite bättre hade vi inte haft SD i Riksdagen idag.
Skitsamma, politik är inte min grej, jag är grymt ointresserad egentligen och nu ska jag kolla klart på Simons sista judoträning innan (det alldeles för tidiga) sommaruppehållet. Och efter tränigen blir det onsdagsfika, en tradition Simon ser fram emot. Jag hoppas han väljer att vi ska äta chokladboll.
Vad blev det då? Chokladboll? I vårt fall föll valet till slut på en bulle där från fikabrödshyllan på Konsum. Hon är sin mammas dotter :)