Björns

Nu är det söndag, fast det är torsdag, som är en som en söndag. På en torsdag. Leia har precis åkt iväg på en weekendresa till Budapest med sin bästis, så jag och Simon är solo ett par dagar och har redan hunnit med två fotbollsmatcher på xboxen. Resten av dagen är ograverad och lär gå i latmaskens tecken. 

I förrgår fick jag provbo i Sandras studio där jag ska tillbringa nästa helg för att skriva. Fantastiskt skönt att vara på okänd mark och ort igen, både för att vila huvudet och för att koncentrera sig på skrivande. Förhoppningsvis kan jag få lite av den varan gjord även nu i helgen medan Simon leker med kompisar. Jag har för säkerhets skull låtit Leia byta mitt lösenord till Facebook och ta med sig det nya till Ungern för att minimera distraktionerna.

Lite kul att okänd ort för en gångs skull inte innebär en stuga i obyggden, utan i en del av Stockholm jag bara inte varit så mycket i och omkring.

 

När jag åkte innerstadsbuss igår klev en rätt ung kille på med cigg i mungipan och otvättat yttre och satte sig snett bakom mig. Omedelbart kom en doft som fick mig att nästan kräkas och en efter en flydde medresenärerna längre fram i bussen eller rent av ut från den. Jag klurade på om det var bajs i mannens kläder, eller bara doften av dålig andedräkt, fotsvamp och otvättade kläder, men kom efter en stund fram till att det var doften av lik och föruttnelse.

 

Jag har ju rengjort ett och annat liggsår i mina dagar som vårdbiträde och det här var otvivelaktigt doften av en kropp i föruttnelse. Även jag flydde längre fram i bussen, oartigt, omänskligt, jag vet, men jag har aldrig mått så illa av en lukt förut och då har jag ändå besökt Baja-Major den åttonde natten i Roskilde, varit på surströmmingsskivor samt delat ut expressbrev med dåligt förpackade matvaror som färdats en vecka från Asien. Stackars mannen, stackars oss andra.

Vi sticker mellan med en bild från gårdagens morgon när jag närmade mig jobbet och det bara doftade av dagg och fågelkvitter.