07:56:42
Örkelljungas förbannelse.
Efter en timmes stärkande tupplur mellan jobb och Simons judo träning lyckades jag ändå somna innan 22.00, men det var då det och nu avnjuter jag en nyvakenhet och en sömnlöshet som heter duga mitt i natten eftersom det tydligen är så jag jobbar. Fast det kan egentligen kvitta nu när jag har långhelg och är ledig i fyra dagar.
Helgen som kommer är planerad att vara den stora skrivarhelgen i skärgården och jag lyckades dessutom få ledigt med kort varsel även torsdag och fredag. Det enda lilla minuset i kråksången är att jag olägligt nog blivit med vad som känns som en förkylning. Förkylning trodde jag att jag slutat med eftersom det var så länge sedan jag drabbades, men tydligen kanske inte alltså.
Jag lämnar inte Orminge förrän på fredag så jag har två dagar hemma innan att varva ner ( bli mindre förkyld) och bara slappa. Kanske gå på bio själv eller bara promenera i stan. Det var allt allt för länge sedan jag lyssnade på rösterna i huvudet helt enkelt.
Men nu är det inte längre mitt i natten eftersom jag somnade på soffan medan jag skrev ovanstående rader och jag sitter i stället vid köksbordet och lyssnar på ännu ett Svampbob-avsnitt och klockan är halv åtta på morgonen. Simon förbereder sig inför varje skoldag med att iförd pyjamas först äta frukost och sedan sitter han och tittar på Svampbob med ett öga och uppdaterar sig i vad som hänt i spelet Clash of Clans på surfplattan med det andra ögat. Det här är en ceremoni som jag sällan får uppleva eftersom jag oftast är på jobbet vid den här tiden.
I den andra bakgrunden pågår en konflikt i mindre skala mellan katterna Jax och Opie. Jax äter nämligen alltid upp sin morgonskål med mat på en gång och är följdaktligen den lite fetare av dem. Opie äter lite grann, går ett varv och försöker se vart Jax är och fortsätter sedan äta. Ungefär här brukar Jax komma fram och eyeballa Opie och stressa honon och reta honom till vansinne så att han ska gå ifrån sin matskål så att Jax kan äta upp även den. Ibland lyckas det och då Opie skulle gå under om det var den starkares lag som gällde brukar jag när jag kan ställa upp Opies mat på diskbänken och sedan fånga in Jax och slänga ut honom på balkongen så att Opie kan få äta sin mat färdigt i lugn och ro. Det är ju inte alltid jag är på plats för att göra det och jag gissar att av deras två måltidsskålar äter Jax 65% och Opie 35%.
När jag och Simon åkte hem från judoträningen igår satt han som vanligt och bytte kanal efter eller mitt i varje låt på radion och plötsligt dök den här låten upp: http://www.youtube.com/watch?v=mUzQv71iVeU Den gamla 80-talsdängan Gimme Gimme Gimme med Narada Michael Walden och Simon lyssnade en stund och frågade vad det var för något? Jag sa att det var en jättegammal låt från när jag var ung, varpå han undrade om det var Bob Dylan. Inte riktigt sa jag, även om det kanske ur någon aspekt var nära, och jag tänkte att det åtminstone var kul att han kände till Bob Dylan till namnet.
Det vore väl fan annars så klart eftersom han har Bob som andranamn efter just Bob Dylan och Bob Marley. Hans fulla namn är Simon Bob Nestor. Nestor är för övrigt efter den gamla Argentinska landslagsbacken Nestor Sensini med ett förflutet i Newell's Old Boys, Udinese, Parma och Lazio och så här i efterhand borde det även varit hans tilltalsnamn tycker jag. Neeeeeeestooooooor, kom in och ät!
Nu är det dags för Simon att promenera iväg till skolan och det är tid för mig att göra något trevligt av min lediga dag. För att den inte bara ska rinna ut i sanden har jag bett Leia byta mitt lösenord till Facebook-inloggningen och inte ge mig det tillbaka innan söndag kväll. Spännande, jag får posta blogglänken på Instagram och Twitter i stället. Just Twitter lär ge ett enormt genomslag då jag har hela 26 följare. Adjö.
26 följare är bättre än ingen ju. Always look on the bright side, halvfullt är bättre än halvtomt osv osv