13:29:01
Krulliga sovjeter och andefattiga bolsjeviker.
Jag vet inte hur länge sedan det är jag skrev något bloggen, men det är ett tag sedan, det är ett som är säkert. Skit samma, idag är det i alla fall Lucia. Varje Lucia sedan många år tillbaka uppvaktar jag och Simon Leia med kaffe på sängen, lussebullar och lite skönsång (åtminstone från den yngre av oss, jag låter tydligen mest som jag är på en fobollsmatch enligt vissa). Det katastrofala med det här året är att jag glömde bort att det var Lucia och Leia var MYCKET besviken över att denna tradition bröts.
Till mitt försvar måste jag ändå säga att jag inte sett några tecken på att julen närmar sig och på jobbet igår uteblev såväl den alkoholfria glöggen som lussebullar och pepparkakor. Så kan det gå i besparingarnas tidevarv. Däremot har det funnits nästan obegränsat med arbete att utföra och jag tror att jag satte ett personligt rekord med 12 övertidstimmar under en och samma arbetsvecka. Tolv timmar kanske inte låter så mycket för alla er kontorsmänniskor och kreativa kreatörer, men 10 timmars arbetsdagar på ett fysiskt och mycket mononotont produktionsarbete är något helt annat. Man blir trött och äter mycket godis för att hålla sig alert och på fredag eftermiddag skakar benen som asplöv i medvind och det enda man drömmer om är sitt badkar och sin säng.
November var en månad i mustaschens tecken som vi alla vet. Movember - månaden då vi män uppmärksammar prostatacancer genom att ha mustasch. Tanken är att man ska samla in eller donera stålar till cancerforskningen också, men den biten glömde jag bort, så i princip kan man säga att Leia fick leva med en om möjligt ännu fulare man till ingen nytta alls i trettio dagar.
För några veckpor sedan hade jag och Leia barnvakt och åt middag ute innan vi gick på General Knas spelning på Mose Backes kägelbana. Leia och Sture återförenades med generalen på scen under några Svenska Akademien-låtar till publikens jubel och spelningen var rejält bra, särskilt som General Knas nya platta Folkets röst är magisk.
Efter spelningen hängde jag lite backstage med en av de andra gästerna på spelningen, Aki från Labyrint. Det är helt otroligt vilka dörrar som öppnas när man säger att man är Orminges största bloggare. Akis cigarett luktade för övrigt mycket snarlikt tobaken Gandalf har i sin pipa i Sagan om ringen.
På kattfronten kan jag meddela att Jax tagit en skata sedan sist och att Opie hittat ännu ett ställe han inte prövat att ligga på. Eller i.
Årets julbord med Posten gick traditionsenligt av staplen på en grekisk restaurang och drickat fick man bekosta själv, fint ska det vara. På bilden ovan förklarar Richard allt om gösfiske på grov östgötska för mexikanen Juan som undrar vad i helvete Richard pratar om. Juan är för övrigt sjukskriven efter en vurpa ännu värre en den jag drog i tjänsten för två år sedan och blir borta ett bra tag till. Lucky bastard. Jag uppmanande honom att be om skitmycket starka värktabletter och sedan sälja dom till mig, men han såg ut ungefär som på bilden då också.
Allas vår judoka Simon försätter att skörda framgångar med sitt orangea bälte. Brons i Solnakampen för några veckor sedan och förra helgen vinnare av klubbmästerskapen och han är redan omåttligt mycket mer framgångsrik än vad hans far var en gång i tiden.
Här ser ni en grabb som fnyser åt Movember. En numera pensionerad kollega som vi kan kalla "Walle". Han har inte rakat sig på ett tag.
Och så kom snön till sist. Åtminstone väldigt lokalt i Nyckelviken.
Bloggen kan också med stor sorg meddela att Sierra Leone ställt in julen. Jag hade ingen aning om att det låg i enbart deras makt att göra så, men Simon är nog inte det enda barnet som lär bli besviken.
Den egentliga anledningen till att den här bloggen blev skriven är för att jag som vanligt kläggat ihop i huvudet och behövde få i gång fingrarna på tangentbordet igen. 19162 ord hittills i berättelsen om romanfiguren Bellman, en brevbärare i sina bästa år, behöver sällskap och kanske har jag i och med det här gett mig själv motivation att fortsätta med min stora roman. Den som lever får se sa gubben som såg.