20:04:00
What we have got here is failure to comunicate.
Fan, här hade man tänkt fuska och posta bloggen från den 5:e februari förra året och låtsas att det var en medveten lathet, en klassisk återblick, men det visade sig att jag varit lat just den 5:e februari förra året också, så det är bara att spotta i tangentbordet och sätta i gång.
Och apropå återblickar så är det två år sedan bjorns.blogg såg dagens ljus den 19 februari. Det kommer vi självklart att fira med läsartävlingar och annat roligt för hela familjen. Jag vill inte avslöja för mycket, men i en av tävlingarna kommer man att kunna vinna glädjen man får av att köpa en smartphone till mig. Men nu koncentrerar vi oss på nuet så att jag kan komma iväg ut och springa innan kroppen stänger av sig själv av jobbrelaterad arbetströtthet.
Ser ni vad det här är? Rätt gissat, det är en häst bakad av...
...Lundgrens förbakade snus. Nyfikenheten tog överhanden när jag hittade ett snus som var en blandning av baksnus och portionssnus. Smakmässigt var det rätt menlöst och tog man en enda "förbakad" prilla gled den omkring under läppen som en tvål på ett fängelseduschgolv. Dessutom räckte dosan i typ 4 timmar, så den är inte värd besväret om man inte har ont om modellera hemma.
Dagens barnfråga 1:
- Är det en felaktighet i kroppen om man till exempel har storlek 37 på ena foten och storlek 34 på den andra?
Dagens barnfråga 2:
- Varför blir man så snurrig om man tänker på hur det skulle vara om världen inte fanns? (Favorit i repris, den återkommer rätt ofta.)
Jag höll på att köra över fyra exakt likadana tjejer idag utanför Nacka Gymnasium. Nonchalant sneddade de över vägen flera meter innan övergångsstället och gav mig den lååååånga uttråkade tuggummiblicken i sina exakt likadana byxor, jackor, väskor, längd och hårfärg. Jag borde så klart ha tutat, eller ännu bättre, väntat med att tuta till någon sekund efter de hade vänt bort huvudet och beslutat att min postbil var så ignorerad den kunde bli, så kanske de åtminstone fått hjärtklappning. Problemet är att jag har en så oändligt lång stubin att jag inte tutat i trafiken någon gång ännu sedan jag tog körkort 1997. Jag skulle väl klara mig 15 sekunder i innerstadstrafiken i Paris eller Rom antar jag. Däremot har jag så klart tutat oavsiktligt flera hundra gånger när jag gått in och ut ur bilen, böjt mig mot golvet efter den tappade snusdosan och liknande, men jag antar att det inte räknas.
Ibland brukar jag tänka på vilken typ av människa de jag känner skulle vara efter en enorm katastrof, typ ett världskrig eller en global naturkatastrof där världen blev lite som i Mad Max-filmerna. Känner jag kanske till och med någon som skulle bygga barrikader om den sista brunnen och döda alla som försökte komma åt vatten och bara tänka på sig själv? Och vem skulle vara den mest osjälviska som riskerade livet för att hjälpa andra okända människor? Alla ni som läser bloggen ska veta att jag har mina funderingar om er här i en excel-mall som ett facit inför framtiden.
I övrigt hörde jag en låt på min nya favvovärldsmusikkanal idag där jag tyckte den inledande texten och refrängen löd så här:
Lera, nä tokig lera
apan min cirkulerar
Döm själva: http://www.youtube.com/watch?v=eGP2hPxhZG4
Nu hinner jag inte mer, det är dags för fem kilometer mörkerlöpning medelst neongul varselväst. Lejter dudes och dudarinnor!