20:29:09
En liten stad med ett stort tomrum
Efter Evertonmatchen som TRÖJAN ledde oss till en tung 2-0 seger i tog jag en bensträckare i Norrtälje city. Jag börjar undra om det bor någon här i stan alls.
Dom som inte bor här, men ändå vistas här den här dagen kommer från Värmland (och värmländska ÄR faktiskt den bonnigaste och mest anoying dialekten det här landet kan erbjuda), är tonåringar, högljudda, spelar krigsspel på datorn i rummet bredvid mitt, samt bor ALLA på det här vandrarhemmet. Det är en skräckupplevelse. Jag kommer att få svårt att tänka eller skriva en enda rad har jag på känn, så jag får satsa på att lägga mig och läsa nästa bok, Elementarpartiklarna, också av Houellebecq, med hörlurar och rätt hög musik. Tror jag satsar på Manu Chau eftersom jag inte förstår vad dom sjunger och inte kan bli distraherad av orden.
Vanligtvis när jag vill vara själv och ta det lugnt åker jag till en ännu mindre håla en vardag. Det verkar bättre för mig, även om jag glädjs i viss mån åt att ungdomen har skoj. Så här såg i all fall Norrtälje ut vid 19-tiden.
Korsningen Kungsgatan/Götgatan
Myllret på Kungsgatan.
Huset i närheten av busstationen.
Kyrkan i city.
Korset av sten under vilken resterna av en människa som förut levat nu ligger.
Gågata.
Stadskärnan. Where the action wishes it was.
Trädet utan löv över vilket solen går ner.
Hallå?
Hamnen. Skärgårdsidyll. Där ångbåt möter industrilokal.
Dom som inte bor här, men ändå vistas här den här dagen kommer från Värmland (och värmländska ÄR faktiskt den bonnigaste och mest anoying dialekten det här landet kan erbjuda), är tonåringar, högljudda, spelar krigsspel på datorn i rummet bredvid mitt, samt bor ALLA på det här vandrarhemmet. Det är en skräckupplevelse. Jag kommer att få svårt att tänka eller skriva en enda rad har jag på känn, så jag får satsa på att lägga mig och läsa nästa bok, Elementarpartiklarna, också av Houellebecq, med hörlurar och rätt hög musik. Tror jag satsar på Manu Chau eftersom jag inte förstår vad dom sjunger och inte kan bli distraherad av orden.
Vanligtvis när jag vill vara själv och ta det lugnt åker jag till en ännu mindre håla en vardag. Det verkar bättre för mig, även om jag glädjs i viss mån åt att ungdomen har skoj. Så här såg i all fall Norrtälje ut vid 19-tiden.
Korsningen Kungsgatan/Götgatan
Myllret på Kungsgatan.
Huset i närheten av busstationen.
Kyrkan i city.
Korset av sten under vilken resterna av en människa som förut levat nu ligger.
Gågata.
Stadskärnan. Where the action wishes it was.
Trädet utan löv över vilket solen går ner.
Hallå?
Hamnen. Skärgårdsidyll. Där ångbåt möter industrilokal.