14:37:44
Strängnäs tur och retur - eller den som både lever och åker bil får se.
Det verkar som att jag vaknar tidigare och tidigare för varje dag jag är ledig och idag var det färdigsovit klockan 05.00 då jag gick upp som någon annan pensionär och låg på soffan och läste och drack kaffe. Simon fick frukostmorgon idag också och tänjde på gränsen när han skulle iväg till det yttersta, man kan ju faktisk borsta tänderna (om än jättesakta och okoncentrerat) framför Nickelodeon också.
Jag tog det obligatoriska ledighetsbadet med kaffe, snus och bok medan vårsolen, ja, det känns som att det är just en vårsol trots minusgrader, sken in genom badrumsrutan. När jag badat klart övervägde jag mina olika alternativ för dagen och kom fram till att en liten utflykt med tillhörande lunch på okänd ort vore trevligt. Vart jag skulle exakt hade jag inte bestämt ännu, men jag inledde med att tanka och tvätta rutorna på bilen.
Det var i och för sig inte det enda på bilen som skulle behöva tvättas, men var sak har sin tid. Jag upptäckte dessäven att jag hade tre skivor kvar av ljudboken om seriemördare, så resesällskapet var tryggat.
Någonstans i tunneln i höjd med Hammarby Sjöstad bestämde jag att resan fick gå söderut till att börja med och sedan efter Södertälje vidare på E20.
Semi-okända E20 mot Göteborg åker man i princip aldrig annars. Jag svängde av vid Åkers styckebruk eftersom jag alltid tyckt att det varit ett exotiskt ortsnamn. Stan, byn, samhället eller vad man nu skall kalla det var dock inte mycket att hänga i julgran och förutom ett ICA Supermarket var det enda jag fann av intresse där en gammal kanon från förr i tiden.
Jag kollade klockan och insåg att det kanske skulle bli lite knappt om tid att åka till Eskilstuna som var närmsta lite större stad och beslöt mig för det betydligt närmare Strängnäs som utflyktsmål. Jag åkte inte tillbaka ut på E20, utan harvade vidare på en mindre väg.
Där en EPA-traktor svängde ut precis framför mig. I en uppförsbacke. På en 70-väg. Och där det var heldraget. Tur att man inte hade bråttom någonstans.
Jag parkerade i centrala Strängnäs och tog mig ner till den enorma gågatan, mitt i smeten så att säga.
Jag tog även en sväng in i köpcenrumet Präntaren.
Men nu var jag sugen på lite kultur och skymtade i horisonten ett mäktigt kyrktorn som jag började gå mot.
Solen sken och himlen var så där härligt blå som vi alla gillar.
Jag tog en bild på min skugga där jag ser jättekort ut och låtsades i tanken en stund att jag var en liten rymdgubbe. Och sedan kom jag fram till den majestätiska domkyrkan.
Jag är inte så jätteförtjust i varken kristendom, islam eller någon annan religion, men jag har alltid tyckt att det är lite småtrevligt och spännande att gå omkring i stora kyrkor.
Ett tygskynke med två gubbar, ett svärd och ett ihoprullat papper. Eller pergament.
En altartavla? Heter det kanske?
En annan kyrkgrej.
Sedan hittade jag en fotoutställning med alla biskopar och domprostar dom haft i Strängnäs. Jag plockade ut en av varje åt er att beskåda.
Wolverines brorsa, biskop Adam Theodor Strömberg.
Framlidne domprosten Otto Norberg, som verkade i det ämbetet hela 36 bast.
Jag avslutade mitt 12 minuter långa kyrkobesök med att låna muggen och ta en bild av mig själv i en hörnspegel.
Men nu var det hög tid för lunch och valet föll på mysiga Hotel Rogge.
När man åkt så långt för att äta lunch nöjer man sig såklart inte med dagens lunch för 85 spänn, utan skjuter till en 20-lapp och uppgraderar till dagens special. Och en lättöl. Dagens special var en riktigt najs ångad lax med räkor och någon sås som var god.
Efter lunchen såg jag på facebook att polaren Magister Helgesson tipsade om att det skulle finnas en väderkvarn i krokarna, men efter ett kort, ganska oengagerat letande gav jag upp och styrde i stället kosan hemåt.
Ni som känner mig sedan gammalt, eller har läst bloggen länge vet ju att jag är svag för att åka iväg till okända småstäder själv lite då och då och kika runt. Gärna beta av något museum eller sevärdhet. Jag har en hat-kärlek till dessa avdöende rester av forna stora svenska orter, jag tycker att det är kul att se något nytt, men också att det är beklämmande hur borttynande dom börjar bli. Ofta kan man inte ens begripa hur någon kan jobba med någonting alls på ett så litet ställe, men Strängnäs verkar ha tur som har både ett stort kommunhus, ett stort polishus samt lLtteri-inspektionen beläget där.
Jag åkte hem i fortsatt strålande väder och fann på hallgolvet ett paket!
Världens bästa Felix hade läst på bloggen igår att jag hade problem under löpningen med att hörlureplupparna ramlade ut och åtgärdade mitt problem på under ett dygn genom att skicka sporthörlurar och ett armband att ha telefonen i. Vilken jävla kung! Vilken hjälte! Visste jag vad företaget han jobbar på hette skulle jag gladeligen gjort reklam för det här.
Nu blir det sofflocket en stund innan jag åker och hämtar upp Leia från jobbet, skjutsar Simon till judoträning och avrundar med ett bostadsrättsföreningsmöte där vi skall få kalkyler på vad det kommer att kosta att köpa loss sin lägenhet. Life is sweet, and don't we know it!
Vi hänger ganska mycket i Strängnäs för Johns mama bor där. På sommaren är det supernice vid båthamnen med massa uteserveringar. Sen har dom ofta stora jehovas vittnen-konvent där hela sveriges Jehovas rullar in. Dom dagarna skulle jag undvika.