Björns

2014-08-31
19:23:00

Tant Gröns fjärde rockad.

Söndagar är bra dagar. Man är fortfarande arbetsfri ett dygn och man har väldigt sällan några måsten om man inte är valkampanjarbetare eller fotbollsförälder. Dagen kan tas som den kommer och i ungefär den takt man själv önskar. 
 
Jag och min pöjk rivstartade med en promenad på 6,3 kilometer i 1 timme 28 minuter och 35 sekunder under vilken jag brände 468 kalorier, allt enligt den allvetande mobiltelefonapplikationen Runkeeper. Simon fick för första gången bevittna den vackra utsikten från utkiksberget snett ovanför Danmarks ängar och var synnerligen nöjd med den inte helt spikraka väg nedför bergets sida där vi stundtals riskerade liv och lårbenshalsar. När vi kom hem hade Leia styrt upp en braunsch av stora mått med bacon, vita bönor och ägg och om det inte är så man startar en söndag så vet jag inte.
 
Eller jo, jag vet visst hur man kan starta den på ett annat sätt. Jag fick den stora äran att hämta upp min bror Claes och hans fru Lina, samt Dennis och Erica som hade övernattat på en konferensanlägning där det varit fest. Claes och Dennis såg mycket nöjda ut efter att ha champagnefrukosterat, morgonbärsat, samt hoppat bomben i spa-anläggningens pool. Så kan man också starta en söndag.
 
Efter det fortsatte jag skriva på en novell jag haft på gång sedan i våras och den håller på att spåra ur på ett riktigt bra sätt och jag har för avsikt att publicera den i sin helhet här på bloggen när den är färdig. Lyllos er.
 
Efter att ha lagat en enkel middag bestående av fläskfilé med potatisgratäng kom jag på att jag saknade snus. Eller, nja. Jag har ju en stock portionssnus i kylen, men det är ju inte riktigt samma sak som the real deal, så jag och Simon begav oss mot Pressbyrån på jakt efter Ettan lös, efter löfte om att han skulle få en glass om han gjorde mig sällskap.
 
Vi hade inte hunnit längre nedför gatan än till balkongen där han den äldre artiga herren som jag alltid trott var irakier och muslim bor, när han ropade in mig och en annan granne som är en stor före detta amerikansk fotbollsspelare. Han ville bjuda på sprit. Jag och den stora fotbollsspelaren fick var sitt dricksglas Baccardi Gold som balkonginnehavaren intygade var "micket dyr, micket bra" och vi fick skåla med hans son och lite andra släktingar. Jag frågade trevande om de firade något särskilt, men dom viftade helt enkelt undan det med att "Vi har fest varje dag och idag ville jag bjuda till min son lite Baccardi". Vi blev även trakterade någon nötmix som var å stark att det rök ur öronen medan Simon fick helt vanligt svenskt lösgodis från Karamellkungen.
 
Eftersom jag är en nyfiken jävel letade jag efter att vi gått, runt lite på Instagram tills jag hittade sonens dotter och konstaterade att de var Afghaner och förmodligen inte muslimer. Åtminstone inte särskilt rätttrogna i alla fall.
 
På väg hem från Orminge Centrum märkte jag att jag fick långa blickar från ungdomsgängen utanför Videorullen och kunde inte begripa varför. Jag som är så cool? När jag kom hem och tittade mig i spegeln såg jag att min skämtmustasch jag lämnat kvar för att reta min fru satt kvar på läppen och att jag faktiskt såg ut som en nazist, vilket förmodligen inte är ett plus när man bor i en förort samma helg som landet nedlusats av nazistdemonstrationer.  
Så nu ska jag raka mig innan jag skriver vidare på berättelsen om Harald, budbärarna och tegelhuset. Över och ut.
Kommentarer:
2014-09-11 @ 21:02:43
#1: Rita

Har du aldrig klippt upp påsarna med portionssnus för att få till en rejäl prilla?

2014-09-11 @ 21:03:36
#2: Rita

Å kan man inte bara ha din blogg som en app? Som Aftonbladet typ...

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: