16:44:00
Beam me up Scotty!
Jag är ju barnsligt förtjust i ordning och reda, struktur, tydliga riktlinjer och raka puckar, mest för att det är något för mig ouppnåeligt och abstrakt, lite som en hägring i form av en vattenflaska när man ligger med sand i munnen i en öken medan solens obarmhärtiga strålar får huden på kroppen att lossna likt en dåligt uppklistrad tapet i en tecknad serie. "Det vi aldrig kan få, det åtrår vi" som jäntan sa när hon råkat lägga sju sorters bikarbonat under sin svågers huvudkudde.
Med anledning av det nyss sagda ämnar jag ändå göra ett försök att stylta upp dagens blogg i fem ungefär lika stora tårtbitar, bara för sakens skull.
Tårtbit nummer 1 - Facebook och den vanliga människan.
De senaste dagarna har jag hört många skaka på sina virituella internethuvuden åt Facebooks förslag av grupper som förmodligen är som klippta och skurna för just dem. Jag är böjd att hålla med de som anser att Facebook har en liten bit kvar att vandra innan de kommer i mål. Hagsätra vet jag knappt var det ligger, Orminges hundar är inte heller av något ofantligt intresse för mig som inte är någon stor hundfantast, labradorerna Nomis och Hoff undantagna, och Onkel Kånkel har jag förvisso hört för lite mer än 30 år sedan, men knappast saknat på Spotify, eller alls, när jag tänker efter.
Tårtbit nummer 2 - True Detective.
Visst, hela livet formligen översvämmas av tv-serier och det känns som att jag och Leia har sett de flesta. Förvisso har jag aktivt försökt att begränsa det värsta slentrianintaget den senaste månaden och följer just nu bara Criminal Minds och The Blacklist. I stället försöker jag skriva och läsa lite mer. Men. Den här jäkla serien, asså! Efter fem avsnitt är jag helt tagen. Fantastisk musik, bländande skådespeleri, otroligt spännande berättarteknik, bestialiska mord, mycket kedjerökande, supande och knarkande. Men framför allt är det något med stämningen i serien som inte riktigt går att sätta fingret på, men som bara vill tränga in i ens själ. Matthew McConaughey och Woody Harrelson är briljanta i sina roller. Som det känns nu har den alla möjligheter att bli en ny The Wire eller Breaking Bad. We love it.
Tårtbit nummer 3 - Snuset.
Tårtbit nummer 3 - Snuset.
Efter de saftiga skrämselrubrikerna om en höjning av snusskatten som skulle göra att en dosa nu hamnar på 60 spänn i en av skvallerblaskorna i förrgår gjorde jag slag i en sak jag funderat på ett tag och bestämde mig för att testa att göra eget snus.
Och idag kom den, lådan med råtobak eller vad fan det nu kan vara som jag skall baka klart till snus i ugnen under helgen. Om bara smaken är okej kanske det här är framtiden för undertecknad.
Tårtbit nummer 4 - Ubåten.
Idag när jag stannade postbilen uppe på Bergkantstigen och blickade ut över Skurusundet kom plötsligt en ubåt puttrande. Jag blev lite uppspelt först, men sedan lite rädd. Tänk om det är ryssarna som kommer nu när de fått smak på andra människors landyta? Jag kanske borde ha ringt Försvarsstaben eller vad fan det nu kan heta, men jag misstänker att de redan blivit helt nedringda av gamla tanter med mer fritid och livligare fantasi än mig.
Tårtbit nummer 5 - Liv i rymden.
Jag är en sucker för tidningsskriverier om möjligt liv i rymden, helt enkelt eftersom jag älskar rymden. Jag vill bo där, åka runt och dela post från mitt lilla gula rymdskepp och kanske lite då och då hamna i lasereldstrid med ondskefulla arter från andra planeter som vill ta min post.
Nu verkar man tro att det kan finnas vatten på en av Saturnus månar och där det finns vatten kan det finnas förutsättningar för liv. Jag älskar särskilt formuleringen "nu växer FÖRHOPPNINGARNA om liv utanför jorden". Det skriver jag under på, mina förhoppningar är ofantliga nu!
Avslutningsvis återstår det nu bara att promenera (jag hade som sagt hellre tagit mitt rymdskepp) ner till den lokala matvaruhandlaren och inköpa nödvändiga ingredienser till den på fredagen så utmanande och exotiska rätten tacos. Simma lugnt och kom ihåg att vi kanske inte är ensamma i det här universumet.