Björns

2015-07-14
01:28:14

Den försupne Bengt på lagret och den tafatte Rickard i charken.

 
Det är förbaskat trevligt att inte arbeta och jag önskar att jag kunde låta bli att göra det i mycket större utsträckning än idag. Tyvärr får jag, inte helt olikt många andra, hålla tillgodo med fem veckors semester under den period när landet jag bor i, under en mycket kort period förväntas vara fritt från snö, is mörker och kyla. Just det här året blev man snuvad även på det känns det som, men om jag ska vara ärlig skiter jag faktiskt i det. Första gången jag gick med min son till stranden och det faktiskt var sol den här semestern slog det mig att jag slutligen blivit så gammal att det inte är lönt längre. De år jag kämpat för att få den där lite brunare nyansen mina gener förvägrat mig har det allt som oftast visat sig att den fina färgen släpper från huden ungefär samtidigt som man tar morgonduschen inför första arbetsdagen i augusti. Missförstå mig rätt, jag älskar fortfarande värmen som mjukar upp mina stela leder, men hädanefter finner ni mig under ett träd eller ett parasoll även de hetaste dagarna, nöjd med en bok och en skuggvarm persika, mellan tänderna.
Och blir det inte sol och bad och äventyr och sonen roar sig kungligt med sina polare L och O, får man ta till nya grepp. Därför lekte jag och min fru den nya leken podcast. Det började som ett skämtsamt förslag från Leia om att vi skulle spela in en egen podcast och till både hennes och min förvåning gick jag med på det. Det första avsnittet blev 40 minuter långt och kommer förmodligen följa oss i graven utan att någon annan hört det, men jäklar vad kul det var! Jag misstänker att vi kommer att fortsätta leka och larva oss på det här sättet ibland då och då och om det mot förmodan av våra egna kritiska öron någon gång känns den minsta gnutta intressant för någon utomstående kanske det hamnar någonstans där andra kan lyssna på det. Men det ska nog övas rätt mycket till och vägen fram är ett fantastiskt sätt att umgås med varandra.
Det här är bara jag och några vildsvin.
Och det här är en bild på en fågel som en gång i tiden inte var död.
Och det här är ett väldigt blått hus som Marc Chagall målade för länge sen när han levde och som numera hänger på ett museum i Belgien.
Men nu till väsentligheterna.
 
Några av er har tidigare hört att jag av en slump snubblade över en låt med en artist som kallar sig Emancipator och gör fantastiskt vacker elektronisk musik. Som vanligt när jag upptäckt något nytt blev jag ivrig och uppspelt och letade upp Emancipators hemsida för att beställa en tröja. Så jag beställde tröjan man ser på bilden här ovan eftersom jag tyckte den var det coolaste jag sett sedan Karate Kids flickvän satte krokben på hela Cobra Kai på skolfesten när de var väldigt gramse på Daniel för att han hade sprutat vatten på Johnny när han rullade en joint på muggen i smyg. Tröjan jag fick i min brevlåda var inte alls lika cool eftersom det var den här.
Då gjorde jag något som var väldigt olikt mig. Jag hävdade min rätt. Efter att ha uppbådat all min blygsamma kunskap i utrikiska språk mailade jag faktiskt Emancipator och hans crew och det såg ut som följer:

"Dear Emancipator store.

Today I recieved the package with my eagerly awaited Emancipator Tree t-shirt, size Large. However I was somewhat surprised when I opened it and found a hiddeous NKOTB shirt, size medium inside. Of course I laughed a lot, since it's a really good joke, and the intern or stoner who was the masterbrain behind it should get all the cred he deserves. However, I can't imagine that neither me, nor any of my friends will ever getting away with wearing it, so it would be nice if you could send me the t-shirt I actually ordered and payed 34.60 $ for.

Sincereley Björn Lette"
 
Det dröjde rätt lång tid och jag såg mina dollars som förlorade innan jag faktiskt fick ett standardiserat mail i retur om att de skickat tröjan på nytt. Mina raljerande försök till brevbärarhumor berördes inte med en stavelse, men idag anlände slutligen tröja nummer två, den jag faktiskt ville ha.
 
Det här kan ju inte få någon annan följd än att New kids on the block-tröjan lottas ut till en lycklig bloggläsare. Vi säger väl att den 4:e som klickar på Facebooks like-knapp vid länken till den här bloggen blir vinnare. Men det räcker inte med det.
Det kan också ha varit så att jag blev så tagen efter att ha läst Kristian Lundbergs oerhört fina och oerhört samhällskritiska textsamling om fattigdom och utsatthet i vårt eget land att jag beställde några extra exemplar av den. Visst, jag kanske hade druckit något litet glas öl när jag gjorde det, men det är en mäktig bok bredvid den förvirrade handlingen. Så jag får helt enkelt lotta ut några ex av den också. Samma premisser som för NKOTB-tischan, men like-klick nummer 1, 6 och 9 gäller.

Auf wiederschön!
 
Björn
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: