Björns

2014-05-21
23:30:00

Jag har varit här.

På min gata hemma i stan har barnen kritor som de målar på asfalten med. Ibland skriver de saker också, som här. Jag blev helt tagen, det lät som namnet på en diktsamling, eller en fantastisk och på alla sätt kritikerrosad tv-serie av Jonas Gardell. Eller rättare sagt, någon som är bra på riktigt, till skilnad från Jonas Gardell. Skit samma. Jag tog i alla fall den här bilden på asfalten som skrek ut "Jag har varit här". Jag vet inte hur den som skrev det här betonade orden, det kan ju göra lite skillnad. "Jag har VARIT här" är ju inte samma som "JAG har varit här" eller "Jag HAR varit här". I mitt äggformde huvud blev det i alla fall "Jag har VARIT här", som ett psykotiskt, sinnesrubbat, skräckslaget konstaterande av någon som finner sig själv inlåst i en mejerilastbil utan att veta hur hen har hamnat där. Första delen av min antologi "Socialrealism i asfalten" kommer ut under hösten, tryckt av frivilliga mjölkbönder i Panama på papper av återvunna trisslotter och travbongar och utgiven och redigerad av Georg Lager, Kapten på M/S Freja.
Det här är munkarna. Munkarna uppfanns av en sadist som ville att lönnfeta svenskar skulle få i sig så mycket frityrsmet och socker att de förblir lönnfeta för evigt. Sadisten som uppfann munkarna var också väl bevandrad i psykologi och näringslära och hade full koll på hur man tillreder ett bakverk som även om det säljs i 4-pack ändå alltid blir uppätet omedelbart eftersom man aldrig kan sluta innan sista munken är borta. Som nymfomanen i klostret en gång sa.
 
Och när vi ändå är inne på avdelningen ångest kom jag att tänka på att det är sista dagen för att rösta i EU-valet på söndag. Själva EU-valet är inte så mycket ångest för mig, även om det är mitt fel att vi är med i EU. På den tiden det begav sig var det jag som röstade FÖR inträde i EU (eller om det hette EG då?) och jag röstade för av en enda anldening: att ett envist rykte sa att om vi går med i EU/EG kommer kröken att bli så billig att man har råd att bada i den. Nu var det ju inte exakt det som hände. Sverige har väl fortfarande Europas dyraste alkohol efter Norge och Island (vilket jag för övrigt tycker är bra nu 20 år senare) och vid sidan av det försöker alla idioter från bananrepublikerna runt medelhavet, backade av cigarettlobbyn förbjuda vårt heliga snus. Att EU dessutom har pissigare djurrättslagar och krav på hur mycket vissa grönsaker får vara krökta gör ju bara att man vill spy ännu mer.
 
Jag får helt enkelt gå till vallokalen på söndag och se om det finns någon möjlighet att ta tillbaka den gamla rösten på att jag ville vara med i EU. Om inte det funkar tänker jag lägga en valsedel vardera från Vänstern, Miljöpartiet och Fi i min jättestora sombrero och låta en rumänsk tiggare välja åt mig, de tre partierna känns spontant som de minst dåliga. Sverigedemokraterna är i och för sig också jäkligt anti EU, men någon måtta får det väl ändå vara. Jag tror inte jag orkar fira midsommar året om i ett land med bara falurödfärgmålade trästugor tillsammans med inavlade dalmasar i träskor och jeansjackor med sydstatsflaggor på.
 
En sista sak angående det där bara. Jag såg en print screen från en Facebooksida där en ung tjej röstat på SD för att hon inte gillade dem. Hon trodde att man skulle rösta på det parti man ville ha bort och eftersom hon var emot rasism hade hon röstat på SD. Det får en ju att undra om det här med demokrati verkligen är så värst genomtänkt och om man inte åtminstone borde få göra något intelligenstest hämtat från till exempel matteboken i årskurs 2 innan man fick sitt röstkort. Just det var ju ett dåligt exempel och ett garanterat stopp för mina möjligheter att få delta i den demokratiska processen, men ni hajjar poängen.
Nu till något helt annat. Idag blev det ju sommar på fullaste allvar. Ersta Hospice i Hästhagen med en gräsmatta så fullproppad med maskrosor och under en sommarblå himmel med stekande sol kan få vem som helst att bli till sig i trasorna. Det finns mycket vackert att se här i världen, men en hederlig svensk sommaräng står sig verkligen väl i konkurensen. Bedårande var ordet sa Bull. 
Idag var det dessutom dags för utvecklingssamtal i skolan med min favoritson. Det var också första gången de skulle få något slags omdöme om sina kunskaper och förmågor (jävla Jan Björklund, hoppas du får gallsten och blir rejält förstoppad för att du vill starta prestationsångesten så tidigt som möjligt för våra barn). Samtalet avlöpte dock väl och det visade sig att Simon är så jäkla vass på matte att han får välja att skapa egna räkneuppgifter i stället för att göra vissa övningar han tycker är för lätta. Sifferskallen har han definitivt inte fått av mig, jag kan knappt räkna till fem, men hans morfar, farfar och farbror är bra på det där, så han har det i släkten. Räknehuvudet hoppade över mig i den genetiska tombolan, med höjdhoppstav kan jag tillägga. Men jag är glad att Simon gillar siffrorna. Dessutom var han riktigt vass i läsförståelse och stavning enligt de nationella prov de gjort också (igen: jävla Jan Björklund) och det gladde mig också så klart. Vi läser ju fortfarande godnattsaga nästan varje kväll och Simon övar sin läsning själv också med Tintin-album. 
Leia var och träffade kompisar efter jobbet, så jag och Simon firade avklarat utvecklingssamtal på kinahaket i Orminge. Och efter det blev det glass. Mysigt och gott. 
Mindre mysigt och förmodligen inte så gott heller är ju fästingar. Säsongen är igång på allvar nu och idag fick vi användning för den nya fästingkofoten på Opie. Vilka vedervärdiga små kryp de är. 
Och nu finalen. Mitt akvarium var så grönt av blåalger (visst är de roligt att de heter så när de är mörkgröna?) att jag stod i begrepp att tömma ut hela skiten i muggen, men jag hejdade mig. I stället bytte jag ut 40 liter vaten och gnodde rent hela insidan med en svamp. Sen slängde jag alla gamla växter och köpte massor med nya. På djuraffären stod det att man fick 5, men bara behövde betala för 4, så jag tog 10 nya växter och betalade för 8 (jag kan ju matte!) Eventuellt skulle jag kanske ha kollat vad växterna kostade per styck innan jag slog till, men jag tänkte väl att det var som att handla dill eller koriander på Coop. Lite snopen blev jag när notan slutade på 506 kronor, men det var så dags att ångra sig då. Och akvariet är vackrare än någonsin nu.
 
Jag tror vi rundar av där. Det är trots allt en dag i morgon också, om inte Putin hittar på något djävulskap. God natt.
 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: