00:00:33
I skuggan av hjältar.
Jo visst är det fredagkväll. En riktigt bra fredagkväll dessutom måste jag säga, liksom hela dagen har varit. Eftersom Leia roar sig i Budapest började jag lite senare idag så att jag kunde få iväg Simon till fritids. Jag bad honom om två saker innan jag gick hemifrån. Lås dörren och ställ in mjölken i kylskåpet. Han lyckades med 50% och jag fick ta en liten genomgång om att diskbänken och kylskåpet inte riktigt är samma sak sen, men jag antar att man får vara glad över att det bara var det han glömde så att inte hela lägenheten var full av knarkare och uteliggare när jag kom hem.
En mamma till en av hans klasskompisar ringde mig på förmiddagen och frågade om dom fick sno Simon från fritids och åka till simhallen. Jackpot för en förälder som har dåligt samvete när ens barn måste vara på fritids en klämdag och Simon blev glad.
När jag jobbat klart åkte vi och köpte en ny trick-kickbike för de pengar Simon lagt på hög de senaste månaderna. Han ville gärna ha en sån, men var lite orolig över hur det skulle gå för honom i Grekland i sommar när han bränt sina fickpengar. Jag lovade att de nog skulle ordna sig.
När vi avnjutit en enkel middag bestående av biff, stekt potatis och rödvinssås hade vi tänkt kolla någon film, men hittade ingen vi var sugen på, så vi spelade FIFA14 på xboxen resten av kvällen i stället.
Nyss blev det godnattsaga och de rister till i hela kroppen varje gång (typ varje sida) det står om negerungar, negerkungar och negerlerhyddor i Pippiboken, men nu har vi snackat så mycket om det att inte ens Simon tror att Astrid Lindgren är Sverigedemokrat.
Och ja, jag trivs fortfarande bäst själv hemma, men skilnaden från den senaste månaden är att jag sedan några dagar tillbaka mår bra av/trots min folkskygghet. Att jag inte längre kan min egen inlogg till Facebook är fortfarande fantastiskt och jag tror att det är mycket tack vare att jag skippat den distraktionen jag kommit igång att skriva igen. Romanen om Posten skrider vidare och jag läste just igenom de lite drygt 20 sidor jag skrivit och blev förvånad över att jag fortfarande tyckte det var bra. Hoppas på en ännu större islossning nästa helg när jag ska skriva i Sandras studio vid Thorildsplan i tre dagar. Mäktigt.
Opie i en kickbikekartong. Efter att ha känt katter i över 30 år är jag fortfarande lika fascinerad över katters tvångstankar om att krypa in i alldeles för trånga utrymmen. Jag älskar det.
En distraktion jag fortfarande har kvar är Instagram, men det är betydligt mindre distraherande än Facebook och får fungera för social kontakt i form av likes på andras bilder och forum för att länka till bloggen. Om man gillar det vackra, coola och ogripbara ska man göra som 1 200 000 andra Instagramanvändare och följa NASA. Underbara bilder från olika teleskop i ett stadigt tempo.
Jag fick en gammal Fantomen av en jobbarpolare förra veckan. Jag var inte den som läste Fantomen ens när jag var yngre, men just det här numret var häftigt eftersom det utspelade sig i Stockholm och det gamla botanistesset Carl von Linné var med i episoden.
I morse fick jag via Svenska Akademiens manager Gillis reda på att det släppts ett nytt hiphopalbum. Parham heter snubben från Göteborg och skivan lär väl hamna i skuggan av Timbuktus nyligen släppta skiva i den genren, MEN. Den här skivan "Pojk" är så sjuuuuukt bra. Feta beats, grymma texter. Mycket hopp och kärlek, mycket sorg om hur det är att växa upp som invandrare i Sverige. Alla borde lyssna. Det finns två videos på Youtube av Parham också om man är lagd åt det hållet:
http://www.youtube.com/watch?v=iCygWsQTqe8
http://www.youtube.com/watch?v=HwmtWZaC0ro
Bra skit.
Igår fortsatte jag kolla på Carin Mannheimers 70-talsepos om den svenska skolan. Otroligt bra. Skådespelaren med glasögon på bilden, en ung version av legendaren Sten Ljunggren är dessutom en gammal kollega till mig. Jag var statist i rollen som yuppie i en informationsfilm om stress i arbetslivetlen en gång i min ungdom och Sten spelade mannen som spydde av magsåret han fått av stressen. Tack för det obetalda giget Felix, tack vare det har jag kunnat vråla att jag "känner" Sten Ljunggren varje gång han är på tv. Bara en sån sak.