Björns

2014-03-17
18:28:53

Uiddig hiugd koger?

 
Det är ju något visst med cafeteriakaffet jag alltid dricker när Simon har judoträning. Det är alltid ljummet och surt och pumptermosen rycker alltid till som en dödsrosslande grävling vid vägkanten vilket borgar för att jag även denna gång fått det sista i pannan som sattes på till trötta gymnasieelever någon gång efter lunch. Och jag älskar det. Det smakar vuxenliv, ansvar och föräldraskap.
Ni vet ju hur det kan kännas att komma till jobbet på måndagen efter en helg när man festat som Robbie Williams och Spice Girls samtidigt? Som genom ett mirakel slapp jag uppleva den känslan och tyckte tvärtom att det var rätt skönt att komma tillbaka till vardagen. Lite good old brevbäring, denna samhällsnyttiga och omväxlande aktivitet, denna krona på yrkeslivets stora vattenskalle.
Dessutom kunde jag traktera mina kollegor med cupcakes idag eftersom Leia bakat igår och det verkade vara uppskattat.
Ännu mer eftersom den alltid lika listiga vintern gjort comeback. Stort grattis till alla er som redan bytt till sommardäck föresten!
Jag är alldeles för feg. När jag såg den här lappen i en port fick jag ett våldsamt sug att skriva dit något klagomål och underteckna med någon boende i husets namn. Jag skrattade för mig själv när jag fantiserade om att den som hade renoveringsfirman på plats ringde på gamla Maj-Lis på andra våningen och skällde ut henne för att hon missunnade den renoverande sitt nya badrum.
Idag när det var brådis mellan jobb och judoträning var jag otroligt nöjd över köttgrytan jag lagade och frös in förra helgen. Jag är ett geni helt enkelt, ett geni som trots tidsbrist får äta god, vällagad och näringsrik (mycket grädde) mat till middag.
Igår var min Leia med på nyheterna i ett reportage om hennes jobb. Jag blev mycket stolt. Tyvärr tror jag att hon kommer att skada mig svårt när jag postar en bild på henne i bloggen när hon ser lite ut som en tapir med munnen, men det är svårt att hinna knäppa en perfekt bild på tv:n under tidspress. 
Avslutningsvis kom jag att tänka på en liten episod från i lördags. Ni som läste bloggen igår känner ju igen Putte. Han och jag hamnade bredvid varandra på planet ner till Bryssel och började småprata så som man gör med någon man aldrig träffat förut. Jag är lite av en expert på att starta fel diskussioner eftersom jag gärna vill framhäva mig själv som en väldigt bra människa och inledde omgående med att berätta om mitt rika motionsliv och om hur otroligt mycket jag löptränade, ibland bortåt en hel mil!
 
Det visade sig att även Putte rörde lite på sig, bland annat var han uppe i 19 raka klassiker, vilket jag om jag inte missminner mig är att under samma år både springa Lidingöloppets 3 mil, simma Vansbrosimmet, samt cykla Vätternrundan. Han hade dessutom ett par Maraton på sitt samvete och både jag och mitt ego sjönk ihop som en punkterad lunga. Väldigt typiskt mig måste jag säga. I kväll ska jag ut och springa igen, men jag betvivlar att vi snackar om mil i plural.
Kommentarer:
2014-03-17 @ 19:41:54
#1: Anna

För att göra ännu mer pyspunka på ditt ego så vill jag upplysa om att du inte får glömma Vasaloppet... Men föratt du inte ska känna dig så nedtryckt i skorna så måste jag säga att hade det inte varit för Post-loggan så hade man kunnat tro att du jobbade på FBI med skottsäker väst och superhemlig avlyssningsutrustning i öronen!

2014-03-17 @ 19:53:43
#2: Björn

Visst fan, han åkte ju en massa Vasalopp också 😜

Men det där med FBI gillade jag 😃

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: