22:30:37
#skrivliv
Jag börjar skriva den här bloggen utan att riktigt veta när den kan postas eftersom min telefonoperatör tydligen inte prioriterar täckning för skärgårdsbor. Det är egentligen bra och exakt vad jag är ute efter, att vara så isolerad och till och med så ouppkopplad att jag inte kan göra annat än att koka kaffe och skriva.
Resan hit förlöpte utan problem även om det tog en liten stund. När jag hoppade på den proppfulla bussen mot Stavsnäs lyckades jag faktiskt sikta ett så gott som ledigt säte längst bak, men med så gott som menar jag att damen som satt vid fönstret demonstrativt parkerat sin medelstora bruna handväska på den platsen.
Jag stånkade mig fram med ryggsäck, axelremsväska och laptopväska i famnen och sa lite lagom snällt och urskuldande "ursäkta mig?" Jag fick den där blicken som fryser helvetet till is tillbaka innan hon långsamt och mycket mödosamt flyttade upp sin väska i knät.
Jag är verkligen inte ute efter att göra livet surt för långpendlande tanter och hon såg ut att ha tillräckligt med surhet i sitt liv ändå, men att stå upp på bussen från Nacka Forum till Stavsnäs när det finns ett osuttet säte på bussen är mer än jag klarar att bjuda på.
Det var länge sedan jag åkte Waxholmsbåt och det är ju helt fantastiskt vackert att sakta kryssa fram mellan kobbar och skär i solnedgången efter en vacker vårdag samtidigt som man smuttar på en pappmugg med kaffe och äter en (förvånansvärt) god båtcafeteteriafralla i plast.
När båten la till vid bryggan där jag skulle av var det nästan beckmörkt ute, men som det orienteringsgeni jag ändå är lyckades jag faktiskt pricka stugan direkt och kunde lasta av mina saker och packa upp. Vilken fantastiskt mysig stuga jag fått låna! Jag har med åren lärt mig att börja packa i tid och har hållit på i två dagar hemma att lägga fram saker för att inte glömma något. När jag nu packade upp visade det sig att jag kommit nästan hela vägen i mål förutom att jag glömde smöret hemma (men knäckebröd är säkert gott helt naturellt till frukost också) och förutom att jag glömt alla former av handduk. Nästan. Listig som jag är hade jag lindat in några färdigkokta ägg i en diskhandduk, men jag tror inte jag ger mig på någon avancerad handtvätt av snusiga fingrar endast med hjälp av den inför byte av linser, dom får sitta i till på söndag helt enkelt.
Utan vidare slöseri av värdefull tid satte jag mig sedan för att skriva så fort jag bryggt en kopp kaffe (visst ja, jag hade tydligen glömt att ta med kaffefilter också, men det fanns här som jag kunde låna av). Jag hade inte direkt någon plan för vad jag skulle skriva och började på en berättelse om en man som vaknar upp sittande på en muggstol mitt ute på en kobbe i havet utan att ha en aning om hur han hamnat där. Jag är tveksam till att just den berättelsen räcker till en hel roman, men jag skriver på och ser vart det landar. Nu har jag två färdigskrivna sidor och berättelsen är i full gång, tyvärr kan jag inte säga detsamma om värmen i stugan. För att hålla mig varm har jag nu krupit ned i sängen med kläder och strumpor och funderar på att göra en tidig kväll och i morgon möta soluppgången över havet. Jag kan inte annat än citera mig själv; life is good.