19:53:22
På snedstigna sniglar i Bretagne.
Jag vill börja med att säga att ni inte ska förvänta er något av den här bloggen idag, jag är nämligen väldigt trött och har ont i ryggen, som jag får minst varannan månad eftersom jag har otränad bålmuskulatur enligt Bo Lindqvist, min gamla internetläkare. Men jag tycker samtidigt att det är så sjukt kul att posta ännu en blogg eftersom det är min livsjuice, min heliga nektar och min förgyllda blodpudding. Dessutom har jag fått veta att jag kommer att få tillbaka ett femsiffrigt belopp på skatten och det kan ju skänka energi till vilken jävel som helst. Sådärja, nu har jag blandat in privatekonomi i bloggen också och det finns inte många dörrar kvar att öppna, eftersom precis alla vet precis allt om mig redan. Dokusåpan Björn Magnus Lette fortsätter.
Idag rasslade det in tre nya burar med deklarationer på morgonen som jag fördelade runt till rätt postnummerblock. En falang inom vetenskapen tror att det kan vara anledningen till min ryggvärk, men jag är skeptisk.
I vårt lunchrum finns det bord och stolar, samt en enorm dryckesmaskin. Jag ser någon handla ur den ungefär en gång varannan månad, men det är säkert bra att den finns där. Dessutom har vi orangea väggar. Jag har hört någonstans att rött och orange är färger som stressar människor eftersom de förknippas med fara och varning. Kanske är det ett knep för att få folk att inte bli kvar där alltför länge, men jag satt av mina 45 minuter där idag i alla fall.
Ute i den hårda verkligheten var det soligt och fint, om än lite blåsigt, men en stor kontrast till gårdagen då det var vinter. Förbryllande tider is going on. Mina kära mottagare i Sickla Strand kunde i alla fall glädja sig åt både telefonkataloger och deklarationer och om jag får gå där nästa vecka också kommer jag även att bre ut ett smörgåsbord av Biltemakataloger där.
I taket i en av portarna sitter en konstig anordning. Jag har listat ut att den förmodligen är ditsatt av rymdvarelser och brukar varje dag ropa i den i hopp om att bli bortrövad och grundligt undersökt i en steril metallmiljö någonstans i närheten av Venus. Eller som grabbarna i det ypperliga bandet "Bolsjevikingarna" sjöng på Mosebacke för några år sedan: "Det är aldrig långt från Venus till anus..."
Jag blev dessäven väldigt törstig idag, men hade glömt att ta med mig min vattenflaska. Då nödgades jag köpa en burk citronfanta, eller Fanta Lemon som den tydligen heter nuförtiden. Det var mycket gott, liksom även äpplet var lite senare.
Efter en hård arbetsvecka kryper jag gärna ner i ett bad i vilket jag gjort skum med lågprisduschtvål och läser dikter med en stor prilla under läppen. Det är den ultimata medicinen om man har arbetat sig trött och ryggond.
Även idag hade jag hjälp av Simon i köket som skar grönsaker och stekte burgare som vi åt under stor glädje och samtal mellan far och son. Simons mamma är ute och rullar hatt med jobbet så vi får klara oss själva. Närmast tänkte vi kolla lite film och äta så många chips vi orkar, så att Simon är i toppform inför Solnakampen i judo i morgon bitti.
Det var typ det jag hade att komma med.