Björns

2014-03-21
00:13:00

Mig äger alla.

Jag vet inte, det var väl en dag som vilken som helst, fast med en jävla massa snö. Som sen blev slask.
Idag hade jag i alla fall med mig den matlåda jag försökte ta med till jobbet igår, men med klent resultat. Soppa på röda linser och gårdagens kylskåps-mörade smörgåsar med ost. Det smakade fantastiskt och är det något jag är svag för så är det lunch.
Det är rätt många som skickar brev, mailar, sms:ar, ringer, telegraferar eller faxar in till bloggredaktionen och undrar hur många olika skor en brevbärare använder under en dag. Här kommer svaret.
 
På bilden ovan ser ni en typisk standardmodell, Postens sommarsko. Det är oftast den jag har på mig när jag åker till jobbet och den är klart godkänd att dela post i trappor med.
Direkt när jag kommer till jobbet åker dock skyddsskorna på eftersom jag ska ta emot och dra tiotalet vagnar och burar med post och klump (det är så vi kallar de stora brev som ni förmodligen kallar paket) som väger en massa hundra kilo. Råkar man få en sån på hälen eller tån gör det sjukt ont och det är av egen erfarenhet jag numera lämnar mockasiner, sockeplast och kinatofflor hemma.
Är det som idag en värld fylld av slask som möter en när man ska ut och dela, eller om det är 10-15 minusgrader, ja då åker vinterkängan på.
 
Räknar man med vardagsskon man använder senare när arbetsdagen blivit fritid är man uppe i fyra olika pjuck. Imelda Marcos-style.
Det var vinter på vattnet och man kunde tydligt se de vakar jättespindlarna gjort.
Jag brände av telefonkataloger på hela 33:an idag och hade faktiskt trott att folk skulle ha tagit ledigt från sina jobb med tanke på denna höjdpunkt, men ack vad jag bedrog mig. När jag tänkte närmare på saken slog det mig att någon kanske hade klurat ut ett listigare sätt att ta reda på någons telefonnummer och ringde till Din Del och berättade om internet. De verkade inte så imponerade och trodde jag hade hittat på alltihop, så det är väl bara att fortsätta på Sickla Strand i morgon.
Jag hade också fått min bil vandaliserad av någon arbetskamrat vid något av de sällsynta tillfällen jag lämnar den obevakad. Liv**po*l, det fulaste och mest motbjudande ord jag vet och också namnet på en liten förort till Everton som knappt en människa vet vart den ligger.
Jag misstänker att den skyldiga är min kollega Richard och att det är en tillbakapassning för att jag skrev "Fittmagneten" på hans bil, i vilken han förhoppningsvis hann visa upp sig för ett stort antal företag i Sickla köpkvarter häromsistens innan han hann radera delar av textnen.
Till kvällsvard vankades det potatismos och korv.
Simon ville gärna vara med och lära sig att laga mat och både mosade, vispade och kryddade fram ett gediget mos med mycket muskot och persilja. Jag såg dock inte röken av honom när det skulle plockas undan och diskas, han måste haft något viktigt möte eller nått.
Det bästa med korv och mos är att favoritsenapen Colmans kommer till användning. Det låter ju förvillande likt Evertons högerbacks efternamn: Coleman.
På internet figurerar den här lustigheten när högerbacken Colemans statistik jämförs med Tottenhams anfallare Soldados. Båda har gjort 6 mål på lika många spelade matcher, men den ena är anfallare och kostade ett par hundra miljoner mer att köpa in.
Aftonen rundades av med filmen "Mig äger ingen" som var precis så fantastisk som jag hade hoppats. En av de bästa svenska filmer jag sett och Persbrandt som jag ofta tycker är alldeles för teatral gjorde sitt livs roll. Grym!
 
Nu ska jag sova en stund så att jag orkar gå upp tidigt och ångra mig angående att springa till jobbet och sedan sova en timme till. 
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: