08:52:00
Dolph Lundgrens tredje öga.
Om man kan gradera och rangordna sina dagar, och det är klart man kan, så skulle jag vilja ge gårdagen väldigt höga betyg, ja vafan, högsta betyg. Lördagen den tjugoandra Mars var helt enkelt a day to remember. Guldmedalj för Simon i judon och dessutom fick han se Oskar Sia sjunga live i Orminge Centrum som grädde på moset. Jag fick se Everton vinna över Swansea i soffan på eftermiddagen innan hela familjen åt hämtmat och avslutade med en schysst film ihopkurade i soffan. Att min rygg värker som en rutten visdomstand påverkar inte ens helhetsupplevelsen.
Som jag skrev igår råkade vi ju komma alldeles för tidigt till Solna Judos klubblokal, men exakt samma hade Simons bästa judopolare Alexander och hans farsa råkat göra, så vi hade i alla fall sällskap medan vi väntade. Innan tävlingen började hade både jag och Simons tränare ett litet snack med Simon om aggressivitet. Att Simon måste bli lite tuffare när han tävlar. Den här gången funkade det (kanske hade mitt mut-pepp med Xboxspelet något att göra med saken också) och i första matchen öppnade Simon i rasande tempo, var stark i armarna, drog, höll emot och när luckan kom gick han in med full kraft och kastade sin motståndare med en perfekt osoto gari. Ippon, högsta poäng och matchen var över på mindre än en minut. Simons tränare var lyrisk, Simon var sjukt stolt och jag fick i smyg torka bort fukten ur ögonen när ingen såg.
I den andra matchen var det samma aggressiva Simon och efter att ha känt på motståndaren lite kastade han honom, belönades med en wazari (näst högsta poäng) och höll sedan fast honom som i ett skruvstäd på mattan tills han fick ännu en wazari och matchen var över. Även denna gång på mindre än en minut.
I den sista matchen var det ruskigt jämnt, men motståndaren lyckades fälla Simon och fick en Yoko (lägsta poäng och helt feldömt eftersom Simon landade på sidan) vilket han vann på. Eftersom det var pooler där alla mötte alla vann Simon guldet i alla fall så att det blev lite rättvisa efter domartabben.
Prisutdelning.
Bilden på guldmedaljören i Solnakampen.
Judobilden på Simon på Instagram som hyllades av kända kampsortare.
Bland annat av den här brasilianska medaljören i judo från Os i London 2012.
Bland annat av den här brasilianska medaljören i judo från Os i London 2012.
Efter tävlingen var jag så uppspelt att jag råkade köra fel från Solna och hamnade inne i stan vilket stressade mig lite, men Simon satt nöjd och tittade ut genom rutan och konstaterade:
- Det gör inget att du körde fel pappa, nu får jag ju se delar av Stockholm jag aldrig har sett förut.
Tack för det min son, du vet hur man uppmuntrar en inkompetent bilförare.
Oturligt nog hade belöningen, Hobbit Legospelet inte släppts ännu och jag frågade Simon om vi skulle ta ett annat spel i stället?
- Det är okej pappa, jag kan vänta, det gör inget.
Nu fick jag vända mig bort igen och torka en liten tår, ibland är han så jäkla lugn och fin vår lilla grabb. Jag hade väntat mig tårar och otålighet, men icke. Vi bokade och betalade spelet i alla fall så att vi får det exakt på minuten när det kommer ut om två veckor.
Väl hemma blev det en snabb dusch och sedan iväg ner till Orminge Centrum som skulle få besök av en kändis, Oskar Sia från Melodifestivalen.
Simons kompis Morgan hakade på ner och jag tappade snabbt bort dem i folkhavet så att det såg ut som jag stod där själv och avnjöt reklamjippot med två livelåtar av en sockersöt underhållningsprodukt som inte nog många gånger kunde poängtera att man minsann kunde köpa både skivor, t-shirts och affischer efter framträdandet. Men Simon var nöjd.
Vid fyratiden blev det äntligen dags för mig att lägga upp benen i soffan och avnjuta Everton som trots rätt bedrövligt spel lyckades besegra Swansea med 3-1. När sedan Manchester United vann sin match och två och ett halvt tusen rasslade in på mitt konto (hur det nu kunde göra det eftersom jag slutat spela?) kände jag att den här lördagen redan var på väg att bli legendarisk.
Leia och Simon ville ha pizza, jag ville ha Kinamat och i Orminge är det så fantastiskt att leverantörerna av dessa två kök ligger vägg i vägg. Jag sa till hon på Kinahaket att jag ville ha något som var både gott och jävligt starkt. När hon kom ut från köket med min mat viskade hon (som det vore en hemlighet och trots att det inte var några andra gäster där?) att:
- Jag sa till kocken att det skulle vara mer starkt än vanligt, men inte för starkt.
Jag viskade tack tillbaka och gick och hämtade pizzorna med min hemliga kinamat under armen.
Vi hittade en familjefilm vi inte sett som var både rolig, sorglig och tänkvärd som vi avnjöt hela familjen i en myshög i soffan. "Hoppet", den kan jag verkligen rekommendera.
Efter den blev det tidigt i säng för hela familjen och ungefär där är vi nu. Utvilad och fräsch som en nyponros laddar jag nu för en heldag på Fyrishovsbadet i Uppsala med familjen och Anders som Leia är kontaktperson åt.
Nu märker jag att bloggen blev helt löjligt översvallande sockersöt och positiv, men så kan det gå ibland. Vissa dagar är life helt enkelt bara jävligt good. Nu ska jag gå och handla nybakade frallor, vi hörs.