Björns

2014-06-11
21:47:00

Min tid i Hitlerjugend.

What a day, what a day. Eftersom det var skolavslutning och jag hade fått ledigt från jobbet för att kunna närvara när min son och hans klasskamrater gnisslade ut den gamla terminen på olika stråkinstrument gjorde jag det.
Först samlades vi i klassrummet och barnen fick diplom för att de klarat av årskurs två. Jag har inget minne av att man fick något jäkla diplom för att man utförde något man var ålagd enligt en lagstadgad skolplikt när JAG var ung, men tiderna förändras och även om jag upplever att det är lite dålig ordning på sakernas tillstånd och att det kanske klemas lite väl mycket nowadays, är det ändå gulligt på något sätt. 
Sen gick barnen lös på cello och fiol så att det dånade över förorten. Det var många barn med stråkar, men från där jag stod lät Simon och hans kusin Alvas instrument snäppet vassare än alla andra barns.
 
Efter det följde ett par timmar med ANDRAS barn som sjöng sånger och hur positivt lagd man än är som människa är det svårt att inte drabbas av känslan att man gärna hade varit någon annanstans just då. Men det var man ju inte och tur var väl det, för då hade man inte fått träffa Simons farfar. Jag stod just och funderade på om min bror hade sagt till honom att det var skolavslutning eftersom jag glömt det, när han dök upp. Tydligen var ingen av hans söner något att hålla i handen när det blåser, eller i alla fall inte att hålla i handen när information om skolavslutningar ska delas ut. Simon hade avslöjat dag och klockslag på eget bevåg och tur var väl det.
 
Efter att den blomstertid hade kommit och ljudit färdigt var det picknick inne i klassrummet, för vem fan vill sitta på en gräsmatta UTANFÖR klassrummet när himlen är klarblå och solen värmer upp luften till 23 grader? Det var jag och min bror och våra barn som hade tagit picknickdetaljen på allvar samt någon förälder jag aldrig sett förut och som hade ett barn jag aldrig sett förut, men som tydligen gick i Simons klass. Vi svepte kaffet och tuggade i oss några bullar och drog fortare än kvickt. 
Vi kände att våra tre barns skolavslutningar behövde firas med lite stil och klass och det vet ju alla att det innebär grill-lunch i brassestolar på Claes och Linas baksida.
En rejäl omgång ribs och kabanosser lades på fat och dränktes i barbequesås.
Och så var det solen. Dagen till ära var det kraftigt högsommartryck över Orminge och det enda som gjorde att man inte trodde man var på charter var avsaknaden av diesel- och restaurangsopdoften.
Det hann bli bad i Glasan också. Ganska varmt i vattnet tyckte barnen innan solen gick i moln. Då fick man värma sig med handduk och bulle.
Till middag körde jag och Simon nachotallrik. Leia fick inte smaka eftersom hon var ute med jobbet.
Och nu är dagen slut och jag vilar min svedda kropp i ett bad. Nej, det är inte en bild på min pung, det är axeln ni ser.
 
Det där är en liten tradition jag har. Varje år när sommaren börjar sitter jag en dag på min brors baksida i bar överkropp och konstaterar att åtta månaders mörker gjort mig blek. Sen har jag ont som fan i några dagar och konstaterar att jag inte är lika blek längre. Jag har hört att det bästa sättet att hålla hudcancern på en armlängds avstånd är att ge kroppen en rejäl omgång utan solskyddsfaktor. Tack för visat intresse.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: