Björns

 

       

 

Hem från jobbet, handla klubbor och Rice Crispies, leta adresser, skriva på kuvert, lägga i klubbor, sätta på frimärken så att alla duktiga bildhjälpredor kan få sina utlovade klubbor, äta, posta klubbrev, åka till judoträningen och hem igen. Bråda äro en del dagar, men nu är det dags för onsdagsblogg.

 

En del av er kanske inte vet att jag under många år spelade klarinett under stormästarna Hans Schönning och Rune Falk, men det gjorde jag faktiskt.

Jag tänkte också att jag skulle chocka er med att berätta att jag är rätt förtjust i "One night in Bankok" från Chessmusikalen, det spritter liksom lite i kroppen när jag hör den. Men vid närmare eftertanke var det nog ganska väntat att jag skulle ha den låten på min inre topplista.

Och så det här med snuset. Jag är väl inne på typ femte dagen utan lössnus och det är fan värre än att tända av på heroin, antar jag, det är väldigt hypotetiskt eftersom inte ens jag som är så gränslös har någon förstahandserfarenhet av det. Men ändå. Ni kanske tror att det är samma sak att stoppa en sån där fisig liten påse eller till och med två under läppen, som att lassa in en mäktig mullbänk Ljunglöfs trestjärniga Ettan, men det är det INTE. Jag blir faktiskt förbannad varje gång jag lägger in en prilla nu för tiden, jag känner mig lurad helt enkelt. Och smutsig och utnyttjad.

Varför försöker jag då envisas med att gå emot mina instinkter? Det finns några anledningar.

Det är mycket dyrare att snusa lösnus.

Jag ser ut som en misslyckad botoxoperation på precis, exakt vartenda foto som tagits på mig sedan 1989.

Lössnuset luktar tydligen inte lika delikat som portionsditon enligt den enda kvinnan jag vill kyssas med.

Sen kan jag tänka mig att jag kanske är den enda i familjen som tycker att samlingen med torkade skogssniglar på sängbordet är rätt ålrajt.

Bra med smartphone:

Man kan hela tiden hålla koll på vad som händer på Facebook och Aftonbladet.

Man kan med hjälp av den hitta fram till en adress man aldrig tidigare besökt.

Man kan lyssna på musik på jobbet i stället för att prata med sina motarbetare.

Man kan snabbt och enkelt ta bilder till jobbet.

Bra med unsmartphne:

Man går inte hela tiden in och kollar vad som hänt på Facebook och Aftonbladet.

Man hittar kanske inte fram till festen som säkert var tråkig i alla fall.

Man kan inte lyssna på musik på jobbet och pratar i stället med sina medarbetare

Eftersom man inte kan ta egna bilder kan man ha stora blogghappenings där ens vänner hjälper¨en med att fylla bloggen med annorlundare bilder än man själv tagit.

Det verkar vara ganska jämnt skägg helt enkelt.