12:03:00
Fucka alltid upp långsamma cash.
Tjena, det här är Moe Route, en livsbejakande och genomsnäll snubbe från Oklahoma som lever på royalties från ett formulär för snabbansökning av skilsmässor i Nevada och Las Vegas, med åberopande av 16:e tillägget; "Jag var full och minns inte ett skit." Moe har aldrig varit gift själv och vet inte ens om han dras till morötter av samma kön, han har helt enkelt alltid kännt sig lite könlös och inte särskilt intresserad av det som sker bakom fördragna åkrar och nedsläckta rabatter. Det enda han vet är att han gillar att hänga med den föredetta gängmedlemmen och rapartisten Grapehead.
Moe och Grapehead brukar ofta dra till köksbordet på Edövägen och bowla och dricka flädersaft och alltid när Grapehead fått i sig två eller tre glas kommer tårarna i ögonen och allt prat om det som varit.
- Du vet Moe, jag hade en jäkla hit med "Fruit & vegetables before hoes" 1989, den spelades på ALLA radiostationer. Fan, jag kunde blitt nått ju!
- Jaja, svarar alltid Moe överseende, men du lever ju i alla fall och har hälsan. De flesta morötter som fått en vindruva dittransplanterad i stället för ett vanligt morotshuvud klarar sig inte en månad. Och så har du ju mig, jag är din sugarcarrot, jag betalar ju alltid för både bowling och flädersaft.
- Jag vet Moe, jag vet. Det hade bara varit så schysst att stå på egna rötter.
I andra änden av stan sitter Abbe Elsin och dricker gin och äter habanero. Ensam som alltid. Och arg. Abbe får aldrig vara med när Moe och Grapehead spelar bowling eftersom Abbe alltid förstör spelet när han förlorar. Abbe gillar inte att förlora, det har han gjort i hela sitt liv utan att någonsin vänja sig vid det. Först förlorade han sin pappa som rymde med en ung clementin och lämnade Abbe och Abbes morsa själva i den förfallna apelsinlunden i Kalifornien. Sedan förlorade Abbe även sin mamma som en dag blev inkastad i en skåpbil och hittades först flera dagar senare i en stor sejdel Coca Cola på en resturang på den grekiska ön Sakynthos. Skuren i skivor och sedan kastad i en sophink på en bakgård. Sedan dess har Abbe krökat och varit arg.
I samma ände av stan sitter turken Gurkhan. Gurkhan är inte så klipsk eftersom han snortat kola sedan han bara var en liten pickelsgurka och av gurkcellerna är det inte många kvar. Gurkhan är inte lika arg som Abbe, men han är helt likgiltig inför allt. Allt utom kokainet, som driver honom ur sängen på morgnarna på jakt efter mer och mer och mer. Gurkhan har inte sovit många timmar i sitt liv och har därför aldrig hunnit drömma om hur det skulle vara att dela sina dagar med någon, en vän, eller en snygg liten gurkinna.
Av en slump ragglar plötsligt Abbe in genom dörren till Gurkhans lägenhet, full som en apelsin och fullkomligt stinkande av gin. Gurkhan som är så väck på kolan att han knappt vet vart han är bjuder Abbe på en lina och får själv slatten av Abbes gin. När de pratat en stund, sluddrigt och osammanhängande, men ändå lyckats förstå varandra rätt väl föreslår Abbe att de ska ta bort allt det roliga för någon som är glad.
- Jag hatar glad! väser Abbe.
- Visst, säger Gurkhan tillbaka utan varken entusiasm eller egentligt ointresse, medan han försöker plocka bort en osynlig tråd som kliar något överjävligt i ansiktet. De tar med sig en blå kökskniv och en sax från IKEA och ger sig ut att leta upp någon som har för mycket gladhet.
Det blir tyvärr stackars Moe och Grapehead som råkar komma i de två rotfruktsföraktande missbrukarnas väg. Några korta skrik och ljudet av välta glas senare ligger våra bowlingälskande grönsakskompisar i slamsor.
Varken Abbe eller Gurkhan känner ånger, men tyvärr inte hellre någon lättnad eller glädje. De betraktar sina offer en stund under tystnad innan Abbe mumlar:
- Fan, jag blir inte kvitt känslan av att det finns mer glad här i världen. Det här räcker inte.
Gurkhan som sett en del Criminal Minds-avsnitt på Tv Gurka Extra Film föreslår att de ska fortsätta.
- Om jag nu ändå ska göra NÅGONTING fast det knappt intresserar mig vill jag bli seriegrönsaksmördare.
Abbe lyser upp.
- Exakt! Vi fortsätter tills allt det glada är borta!
Epilog:
Vi vet nu att det mörka finns överallt, även i grönsakernas och frukternas värld och att bara vara glad inte är någon garanti för ett lyckligt liv. Man måste alltid ha ett vakande öga mot kylskåpsdörren och dessutom vara extra försiktig om man plötsligt hör hasande steg av gurkfötter och känner en svag doft av gin i rummet. För så vitt jag vet är Abbe Elsin och Gurkhan fortfarande där ute, på fri fot och med ett förakt för omvärlden som inte stoppar för någonting.
Författarens tack:
Titeln till bloggen har jag delvis stulit av Peter Emanuelsson och Simon Gärtner är arkitketen och konstnären bakom karaktären Grapehead.
Wow! Så jävla spännande! :D för en gång skull känns det som om jag ligger på plus med min tillfälliga Inte så gladhet :D haha känner mig hyffsat trygg liksom ;)