17:38:00
Ers majestäts hemliga rullator 5 - Eller som man styr får man svänga.
Den här utsikten gillar jag. Inte bara för att vår nya diskmaskin är så fin eller för att det brukar vara fotboll på tv:n, nä, mest gillar jag utsikten eftersom den innebär att jag ligger raklång på soffan. Jag gillar att bli liggandes där och titta i taket samtidigt som jag gnider jeansen mot soffan som om det vore tvätt som skall skrubbas på en tvättbräda, eller en blåmussla som ska skrubbas ren från sjögräs, eller helt enkelt bara låta benen lyftas och falla raklånga växelvis mot soffan i ökande tempo. Min fru anser dessa "freakryck" vara tecken på någon jobbig mental störning, men själv utgår jag ifrån att det är något vi alla gör när vi vill koppla bort omvärlden några minuter.
Det här är katten Opie som firar lucia för fulla muggar på köksgolvet, men känner jag mina bloggläsare rätt är ni mer intresserade av hur det går till när jag träffar mina släktingar. Det är inte klokt vad många telefax och flaskpost bloggen får in varje vecka där ni läsare bönar och ber om att få se bilder från mina släktträffar. Självklart vill jag vara er till lags, så varsegoda.
Idag var jag med familj, min bror med familj, samt vår far hembjudna till vår kusin Anna och hennes jättestora fembarnsfamilj på adventslunch. Även min faster Anna-Carin som jag inte träffat på säkert tio år var där. Vi åt god mat och fikade och pratade massor.
Sen spelade alla sysslingar (eller pysslingar eller mysslingar eller vad det nu heter om ens föräldrar är kusiner) ett roligt spel.
Man snurrade på ett jul och när pilen stannade på en färg skulle man äta en godisböna av den färgen som antingen var god eller äcklig, vilket av alternativen kunde man inte veta eftersom dom såg likadana ut. Tuttifrutti eller gammal strumpa, jordgubb eller spya och så vidare. Mycket skratt och många panikrusningar till soppåsen i köket under klagoskrik och vrål. Själv fick jag smaka en karamell som smakade hundmat och den var inte så pjåkig faktiskt. Jag kommer uppenbarligen klara mig bra som pensionär.
Brorsan, farsan och kakfatet.
Jag och Leia fick också en bröllopspresent bestående av massa godsaker upplagda på den här gamla blå träbrickan. Ni som aldrig missat ett blogginlägg någonsin vet att jag skrivit nostalgiskt om den när jag och min bror i barndomen åt rostade mackor med marmelad i farmors och farfars säng. Att min kusin och min faster hade kvar brickan och att den dessutom nu fick gå i arv till den här ickenostalgiska smygnostalgiska brevbäraren och hans fru är mer än fantastisk. Jag är en lyckligt lottad man på många plan.
Men nu kära vänner kan jag inte ligga här och blogga bredvid frugan som spelar Monopol mot sig själv på iPaden längre, det är hög tid för en sväng ner till den lokala och högst kooperativa matvaruhandeln för att förse kylskåpet med den mat som skall ätas nästa vecka. Vi har nämligen gjort en matsedel.