12:29:00
Dom skallade mods.
2013.
Även 2013 var ett händelserikt år. Lokaltidningen skrev om Ormingesonen Markoolios förberedelser för tv4s "Let's dance", men det var en annan ormingeson som knep det stora uppslaget. Så som vi lärt känna Björn under åren i denna biografi kan vi ju vara överens om att det åtminstone är en väldigt plikttrogen man. En kall vinterdag i Mars när Björn delade ut post i Vikdalen i närheten av McDonalds visade det sig att det var allt för mycket is och allt för lite sand i en backe upp till tre av postlådorna. Vi ska inte hänga ut några enskilda husägare på Klar*bergsvägen, så vi pixlar en av bokstäverna i gatunamnet så att det inte blir allt för tydligt vem som hatar sin brevbärare. När Björn inte kunde komma upp för backen med bilen gjorde han i stället vad 99% av alla andra brevbärare INTE skulle ha gjort; han bestämde sig att försöka gå upp för backen. Med mottot "Posten skall alltid fram!" ekande i huvudet började han i sidled ta sig uppför backen likt en kundvagn insmord i valspäck som försöker klättra upp för väggen inuti en oljescistern av stål, och var kanske kommen halvvägs när båda fötterna tappade fästet och sköts framåt upp i luften. Post och reklam singlade ned från himlen i slowmotion som pengar ur en sprängd bankomat i en dålig film och Björn såg under färden ner mot marken sitt liv passera revy. Med ett brak landade han på ryggen och kände hur revben bröts av som nonstopgodisar från ett pepparkakshus samtidigt som luften pressades ur lungorna. Skadad, men fast besluten att inte sluta sina dagar ihjälfrusen i tjänsteuniform på K*arabergsvägen, kravlade han sig tillbaka till postbilen och lyckades mirakulöst köra den tillbaka till kontoret, byta till sin egen bil, köra i tio kilometer i timmen till närakuten där han föll ihop i en hög framför receptionisten. När han vaknade upp igen konstaterade en läkare att han hade haft tur. Han hade bara en spricka i ett av revbenen och hade fallet varit annorlunda, om han till exempel hade halkat rakt ner i ett rum med roterande knivblad, hade han förmodligen inte överlevt. Läkaren ordinerade vila och Alvedeon, men Björn lyckades förhandla till sig några askar Citodon i stället och påbörjade en två veckor lång konvalesens i sängen med en skål Brigdeblandning på ena sidan och en skål med kodein på den andra. Någon gång under den här tiden kom ett nyhetsteam från "Mitt i Nacka" hem till Björn och fick en exklusiv intervju.
Ungefär samtidigt som Drottning Beatrix av Nederländerna abdikerar efter 33 år på tronen, lämnar Björn landet, fortfarande med svåra smärtor, tillsammans med reggaesveriges bästa trummis Kenneth och flyger till den nordengelska staden Everton. Här vankas pubrundor med "the Fletchers"
och Björns första besök på Goodison Park. Everton besegrar Stoke med 1-0 efter ett frilägesmål av belgaren Kevin Mirallas och marinerad i Guinness och segerrus börjar Björns revbenssmärtor sakta avta. Ett kamelvirus upptäcks i Kuwait och den tyske psykologen Udo Undeutsch avlider 95 år gammal. Björn ser den gamla ryska sci-fi-klassikern Solaris från 1972 hemma i sängen och musikorkestern Movits! på Berns salonger. Björn och Leia tar med sig Simon och grannbarnen och Simon till Hellasgården och grillar korv.