16:46:00
Den stora musjakten.
Jag får skriva en liten extrablogg efter den stora dramatik som nyss utspelade sig i vårt sovrum. Den av våra katter som fångar andra levande varelser och inte bara ostmackor, Jax, kom in med en rätt stor mus, alternativt en ganska liten råtta i munnen. Katter vill ju gärna komma hem till sin husbonde och visa upp det nedlagda bytet och få beröm för hur duktiga de varit, men Jax är lite ivrig och kommer ofta hem med sina byten medan de är rätt så levande fortfarande.
Han släppte helt enkelt lös den lilla mus-råttan i vårt sovrum för vidare lek, varpå mus-råttan sprang in bakom Leias stora garderob och gömde sig. Jag fann ingen annan råd än att hämta en gammal matlåda i plast och försöka fånga den lilla gnagaren. Leia kom upp ur sitt bad för att assistera och vi lyckades tillsammans baxa fram en glipa bakom garderoben och medan Leia föste mus-råttan åt mitt håll med hjälp av skaftet på en sopborste stod jag beredd som den numera framlidne krokodiljägaren Steve Irving i attackposition med matlådan i handen, vagandes fram och tillbaka i sidled, redo att slå till.
I ett snabbt utfall lyckades jag få lådan över mus-råttan och lyfte upp den framför Leia. Men eftersom lådan nu var vänd med botten nedåt och hade en liten rörligt mus-råtta i stället för en orörlig bratwurst med hemlagat mos i var flyktvägen öppen. Mus-råttan hoppade kvickt över kanten som en liten, hårig Stefan Holm med lång näsa skulle hoppat över 2,36 i DN-galan och försvann tillbaka in bakom garderoben, samtidigt som Leia gav till ett skrik som väckte döda på flera mils avstånd. Det skulle inte förvåna mig om t.ex. den gamla författaren Per-Anders Fogelström nu klivit upp ur sin grav på Katarina Kyrkogård och börjat promenera i riktning mot Orminge.
Men nu hade jag fått upp ångan för det här med musjakt och det tog inte många sekunder innan mus-råttan var infångad igen och den här gången sköt jag in ett golv under matlåtan i form av ett Tintin-album, Rackham den rödes skatt.
Inte för att jag är något större fan av skadedjur, men jag är rätt blödig och det kändes skönt att till slut kunna knalla upp i skogsdungen mellan Edövägen och Röda Längan och återbörda den darrande lilla jäveln till naturen och friheten. Eller kanske till nästa katts betydligt omildare käkar.