20:42:00
Blogg sa Bill. Ja blogg var ordet sa Bull.
Nu sitter jag här och skriver igen. Det är alltid lite segt att masa sig in i arbetsrummet och öppna bloggen, men så fort man skrivit den första meningen rinner det bara på, som en liten bäck. Jag har presis läst lite ur Lasse-Majas detektivbyrå för Simon och det blev den enda tiden vi hann få tillsammans idag, undantaget minuterna på morgonen då han klädde på sig och gick till fritids. Simon har varit trött och håglös hela veckan av någon anledning, så även jag själv. Det är svårt att sätta fingret på varför humöret åker berg-och-dalbana ibland, men i mitt fall misstänker jag klimakteriet.
Hur som helst satt jag och funderade på Simon när jag jobbade idag och tänkte på att han gärna velat leka med någon kompis i veckan efter skolan och helst den danska klasskompisen Viggo som han aldrig lekt med. Men många är lediga och bortresta och att det tar emot att ta initiativet och ringa andra föräldrar mitt i veckan när man är trött efter jobbet och man utgår ifrån att det är likadant för andra. När jag var på väg till fritids för att hämta Simon ringde ett okänt nummer och döm om min förvåning när det var Viggos mamma som undrade om Simon fick följa med hem till Viggo. Vilken lycka!
En del börjar alltid yra om att guds vägar är si och så, men vi som inte gillar någon gud, eller tror på någon för den delen heller får leta andra förklaringar till varför ödet gör som det gör. Hur som helst jobbade universums synkronicitet på ett förträffligt sätt idag.
Planerna till middag var blodpudding, men utan barn i huset blev det en sväng förbi Shang Hai House för att köpa sushi och yakiniki. Och världens största vårrullar. Vi brukar köpa sådana där minivårrullar till förätt, men dom är vegetariska och jag ville ha köttfyllning, så jag slog till på vanliga kinesiska vårullar och trodde jag skulle få dom där små rackarna fast med kött i. I stället kom jag hem och öppnade godispåsen av papper (dom använder faktiskt lösviktsgodispåsar till vårrulllar av någon anledning, förmodligen har dom kommit över ett stort parti) och ramlade nästan av stolen när jag såg de två pålarna av köttfärs inrullade i...i...sånt där som man rullar in vårrullar i. Jag överdriver bara lite när jag säger att de var stora som en mindre brandsläckare, en sån där man har på båten eller i förarhytten på en långtradare. Så jag smakade bara lite av yakinikun och det blir således kinesiskt/japanskt i matlådan i morgon.
Dagen i övrigt:
Jag hade ett missat samtal från Frida Samuelsson i Gävle på min jobbtelefon idag. Att det var just hennes nummer fick jag reda på när jag kollade upp det på hitta.se. Vem hon är förblir en gåta, men Posten i Nacka har väldigt lite att göra med Gävle, så jag undersökte inte saken mer.
Jag fick tre doftminnen till idag. Jag brukar ju skriva om att dofter ofta slår igång olika minnen hos mig väldigt starkt. I en port i Sickla Strand luktade det precis som i ett serietidningsantikvariat i Gamla Stan där jag brände alla mina pengar i ungdomen på Spindelmannen och andra Marvelserier. Som jag sedan lade i plastfickor och vårdade ömt. En del av tidningarna blev med åren värda en del pengar och i ett svagt ögonblick sålde jag hela första årgången efter att Semic tagit över utgivningen av Spindelmannen i slutet av 1983, början av 1984, eftersom jag akut behövde pengarna till vin en helg när jag skulle upp till Norrtälje och festa med kompisar. Inkomsten räckte till några flaskor California White som är uppdruckna sedan 18-19 år tillbaka och jag tror att det är det enda jag riktigt ångrar hittills i mitt 40-åriga liv. Alltså inte att jag drack dom och att jag hade en roligt helg, men jag kunde väl för fan ha lånat två hundra spänn av någon.
I en annan port luktade det starkt av örter och kryddor och helt plötsligt stod jag i Robert Svenssons farsas lägenhet på Ormingeringen år 1980. Det var första gången jag var hemma hos någon som använde andra kryddor än salt, peppar och ibland curry och som dessutom var något så exotiskt som vegetarian. Jag och Robert lekte förmodligen med hans coola Star Wars Death Star och Millenium Falcon.
I den tredje porten luktade det "bra judo". Jag kan inte sätta fingret på vad jag förknippade doften med exakt, men det var kopplat till judo, eller judotävlingar och det var inte den vanliga fotsvett-på-tävlingsmatta-doften. Det var något annat, en bra judodoft. Jag skall klura lite på det i morgon när jag kommer till Sickla Strand 15 så att ni slipper dö nyfikna.
Jag har dessutom varit på biblioteket och betalat av min skuld på 20 kronor. Det kändes bra och nu kommer jag att sova bättre på nätterna framöver.
Annars läste jag som snabbast i någon nättidning om Nordkorea som kärnvapenhotat U.S.A. Jag tycker att det börja kännas lite otäckt på Koreahalvön nu och när man tidigare bara kunde garva åt att dom var så efter och bara hittade på en massa trams som inte ens Simon skulle gå på, känns den nya store ledaren väldigt aggressiv. Man får hoppas att det bara är tomma tunnor som skramlar.
Sist men inte minst. En kärlekspresent från Leia - en ny nästrimmer.
Jag har länge behövt en eftersom jag är så gammal att det gärna växer ut stora kvastar ur näsborrarna på mig och det är så sjukt jobbigt att rycka dom med pincett. Ett hårstrå, sedan fyra vansinnesnysningar, ett hårstrå, nya vansinnesnysningar, osv. Nu är det bara att låta tekniken ha sin gång. Dessutom hoppas jag att den även kommer att ge mig lika vita tänder och en så förförisk blick som snubben på förpackningen har.
Skulle vara intressant att höra var du hamnar i det förflutna när du känner doften av nyplockat björkris eller nyfälld björk? Undrar om du hamnar på samma plats som jag eller om du är för ung.....