20:20:37
Om den dagen jag blev ett med Leif G.W Persson och den somaliska rapparen K'NAAN och dom blev ett med mig.
Allright my brother from another shoesize, nu åker vi ännu en gång! Det är dags för blogg med soundtrack igen eftersom det var så hysteriskt uppskattat förra gången. Eller ja, mest var det hysteriskt uppskattat från min kompis Sandra, men det väger nog så tungt. SÅ. Ni vet reglerna, om ni vill fortsätta läsa den här bloggen måste ni öppna ett nytt fönster i webläsaren och klicka på den här länken: http://www.youtube.com/watch?v=xM_srL1X8ck och sedan vrida upp volymen till en lagom, men lite för hög nivå. Ni blundar och ser framför er hur jag sitter i en brun cadilac som åker sakta genom Mogadishu, stoppar och startar tvärt oavbrutet, pumpgas, pumpbroms. Bredvid bilen springer glada hänförda barn och ger mig äpplen och mangofrukter medan jag sitter och skriver den här bloggen i det främre passagerarsätet. K'Naan kör bilen, med stor självklarhet, och i baksätet sitter Mos Def och Chali 2na med solglasögon på och armarna i kors. Vi äger världen, på ett ungefär.
Det var lite samma i morse faktiskt, det är otroligt viktigt med detaljerna ibland. Petnogrannhet är ingen dålig sak när det kommer till att skriva en blogg om nästan ingenting. Jag vaknade första gången 05.30 av larmet på Leias telefon eftersom min fortfarande befinner sig i Upplands Väsby, jag tittade på klockan och tänke: "Fekk! Är det redan morgon? Det gäller att gå upp direkt så att jag inte försover mig eftersom jag ska öppna på jobbet och inte har en aning om någon annan har nycklar." Sen vaknade jag en gång till när klockan var 06.45 och jag skulle varit på jobbet för en kvart sedan. "This goes not well" tänkte jag på utrikiska, sprang ut i badrummet och pillade in en lins i varje öga. Jag tog den med styrka -1,50 i höger öga och den med -1,25 i vänster öga, precis som vanligt, eftersom det var vad min optiker ordinerade för tre år sedan, sist jag orkade göra en synundersökning, klädde på mig min mörkblå uniform och sprang ut genom dörren efter att ha druckit exakt 0 koppar kaffe. 06.59 kliver jag in på kontoret, ursäktar mig och börjar göra det jag skulle gjort för ungefär tjugo minuter sedan. Jag dricker den första timmen 3 koppar kaffe och sorterar och kammar min post som en besatt och är färdig i ganska hyfsad tid för lunchrast.
Det visar sig att vi har tappat en del folk på vägen, folk som oturligt nog blivit sjuka just när det är klämdag i julhelgen. Osis. Förr i tiden var det min huvudvärk, nu är det någon annans huvudvärk, men på frågan om någon kan tänka sig att köra ut lite extra utöver det skitmyckna, skittunga jobb vi redan har var och en svarar jag och en kille till ja. Jag bestämmer mig för att ta min lunchsmörgås i bilen mellan postkontoret och Sickla Strand eftersom jag ändå inte är sugen på att sitta ner. Jag delar ut post, 770 Nackaposten, samt 263 tjocka reklamlägg i Sickla Strand, Sickla Sjö, Nackanäs, Hästhagen och Hellasgården och är tillbaka på kontoret ungefär när jag borde sluta om man räknar bort luncherasten jag aldrig tog. Jag lastar ur, skriver avier på de stora brev jag inte kunde dela ut, plockar åt mig 170 hushåll till på Kantatvägen för att vara säker på att mina kompisar Anders och Mica ska få sina brev idag och åker ut igen. Det är tungt och det är jobbigt och kroppen tappar tempo, men så småningom är jag klar och tillbaka. Jag gör dagens eftersändningar samt skickar tillbaka brev som inte har någonstans att delas ut längre och stämplar ut 17.45 med 2 timmar och 45 minuters övertid. Nu när jag är som tröttast hittar jag också mina bil- och garagenycklar som varit försvuna i tre veckor och kallar filmen om den här dagen för "Slarverns återupprättelse".
Jag kommer hem och är hungrig som ett djur och faktiskt, som genom ett mirakel otroligt sugen på den enda mat som finns hemma - julmat. Leia och Simon åker finlandsbåt med Dennis, Gina och John så jag är något så sällsynt som gräsänkling. Jag värmer en rejäl bit Jansson, 5 julköttbullar, 3 prinskorvar, skivar upp 3 skinkskivor, men bjuder katterna Jax och Opie på en halva att dela på, lassar sen upp 4 bitar citronsill, tar fram havreknäckebröd, senap och smörgåsgurka och sätter mig till bords. Funderar ett ögonblick på att jag ibland dricker på tok för ofta, men häller ändå upp en mellanöl och äter maten med exakt 2½ sup Skåne till. Det är fantastiskt och jag blir varm i hela kroppen. Och väldigt mätt.
Jag tar med mig datorn in i badrummet och tappar upp ett varmt bad och brassar på Jussis Björlings - svenska favoriter eftersom min far hävdar att Jussi är större än Domingo, Caruso , Pavarotti och varenda jävel i operavärlden någonsin. Dessutom har jag läst att Leif G.W Persson brukar lyssna på opera jättehögt när han är full. Jag lyssnar i en halvtimme innan jag känner mig nöjd med operan och växlar över till K'naan, denna fenomenala etiopiske poet och rappare och slappnar av.
Det här kan mycket väl vara årets näst sista blogg. Nu börjar arbetet med opuset "Året som gick", en stor blogg om det bästa och det sämsta 2013, komplett med topplistor och hela faderullan. Ha det fint så länge.
han har rätt. Jussi är störst.