Björns

2013-12-26
14:56:41

Annandagen, en helt annan dag än juldagen som är dagen efter julafton som också är dopparedagen. Men det var i förrgår.

Wazz up niggas! Jag kan säga så här, jag tror att jag slutligen fann lite julefrid igår genom att spendera en hel dag bara framför tv:n i total apati och slöhet. Tanken var att min bror och hans familj skulle koma över, men det förekom en del feber inom deras konstellation och en viss orolighet i den här bloggardiärens mage, så vi sköt på det.
 
I min förra blogg kan jag ha låtit lite pessimistisk angående julhelgen och det var inte min mening att förta något för alla er som älskar julen, jag tycker bara att allt är så hysteriskt med maträtter som bygger på uråldriga konserveringsmetoder och en stress att hinna med allt och hinna köpa så mycket saker att man inte riktigt får tid att komma ner i varv. Det allra värsta är att gå igenom ett stort köpcentrum veckorna innan jul och se hur butikskedjor och köpmannaföreningen har tagit patent på julen och överöser oss med idéer och förtäckta hot om dåligt samvete om vi inte hakar på. Att sedan tre av fyra byter eller säljer sina julklappar på Blocket enligt någon kvällstidning är ju bara deprimerande.
 
Skitsamma, det är trevligt med några dagars ledighet, även om just jag har nöjet att arbeta i morgon och på måndag igen. Åter till gårdagen som blev en orgie i slapphet och att inte behöva göra annat än att tillverka en och annan skinksmörgås. Jag inledde redan på förmiddagen med en katastroffilm som hette "Collision Earth".
Idén var helt ny och oprövad, ett stort objekt var på väg att träffa Jorden om inte ett fåtal hjältar till människor klurade ut en lösning.
Så här såg forskargenierna ut i den här filmen. Oturligt nog hade solen sprutat ut en kraftig magnetström som flyttat planeten Merkurius från dess bana runt solen och i full fart mot jorden. Allt av metall flög omkring i luften på jorden (mest i USA så klart, det är där det händer på film), bilar, lyktstolpar och hela faderullan och om man ska säga något annat om den här filmen är det nog att dataoranimeringarna av flygande bilar hade haft en knapp procent av budgeten som liknande filmer haft. Jag trodde ett tag att det var Simon som hade ritat bilarna som kastades upp i skyn runt Seattle. Jag tror dessutom Simon hade ritat blodet i mungipan på alla de som dog också när jag tänker efter. Har ni inte sett den här filmen, så ta med den på er "must see list". På plats 14567 ungefär.
Sen växlade jag över till den här badboyen. "Halo 4 - Forward unto dawn", bygger på det episka datorspelet Halo. Specialeffekterna var till skillnad från föregående film utomordentligt gjorda, men det är inte helt lätt att skriva ett filmmanus av ett datorspel, vilket även visade sig i längden på filmen. 1 timme och 20 minuter fick dom med nöd och näppe ihop och som alla kan förstå blev den missförstådda rebellen med en mycket coolare och hjältemodigare, tyvärr omkomna storebrorsa också hjälte på slutet i den här filmen. Det var ungefär vad den handlade om.
Moving on. På kvällen såg hela familjen "Arthur och julklappsjakten" tillsammans. Den var fint gjord och väldigt trevlig familjeunderhållning och ja - han som var liten och obetydlig i början blev allas hjälte även i den här filmen.
När Simon gått och lagt sig dammade jag och Leia av den här gamla klassikern med Eddie Murphy - "Snuten i Hollywood". Filmen har givetvis åldrats med stor värdighet på 29 år och var lika bra den 34:e gången man såg den. Stort plus för den lätt homosexuella assistenten Serges uttal av Axel: Achmed, Achwell...
När Leia somnat fortsatte jag med del 2 i dokumentären "Ökända fängelser". Det här avsnittet handlar om häktet i Las Vegas och deras dagliga kontakt med gängmedlemmar, mördare och fyllon. Mycket trevliga 43 minuter som verkligen belyser julens budskap om kärlek och omtanke.
 
Efter det somnade jag utmattad med bilder flimrandes förbi under ögonlocken och sov ända till klockan 10 i morse. Och idag mina vänner, idag såg man faktiskt lite blå himmel och det regnade inte för första gången på flera veckor. Det firade vi med att ta med oss grannbarnen till Hellasgården och grilla korv!
Jag och Leia är inga ökända friluftsmänniskor, men ibland är det lilla gott nog. Engångsgrill, korv, bröd, potatissallad och julmust utomhus kan vara ett äventyr nog så stort och det är med riktigt gott samvete jag nu bänkar mig framför Everton-Sunderland iförd matchtröja, halsduk och en kall öl. God fortsättning på er.
 
Kommentar:
2013-12-30 @ 22:13:11
#1: Rita

Ser superskönt ut! Å då menar jag inte filmerna utan Hellas.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: