Björns

IX.

 

Det krossade glaset breder ut sig

som mosaik

över hela vårt köksgolv.

 

Vi ligger mitt i det

och letar efter den där varma känslan

medan ljudet av nattbussarna

når oss

genom det öppna fönstret.

 

Hela vår omgivning

är byggd i betong

eller uthuggen ur sten

men vi erkänner det inte

och tycker att

den visst kan bölja

som Italiens olivlundar

eller medelhavets höga vågor.

 

De är avlägsna nu när det skymmer

och blir mer vinter,

vi är utanför och har ojämn värme

i våra element.

 

Och i tunnelbanan gråter man utan en min.