Björns

Ä fyfan! Det är söndag, det är sol, det är en jätteledigdag och jag vaknar av att jag har dött. I huvudet. Den här sortens huvudvärk man bara kan få av att dricka ett par extra öl kring 03.30, precis innan skiljevägen där man beslutar om man skall krascha i sin brors soffa, eller gå alla 500 metrarna hem. Jag fick hjälp av min bror som åtminstone frågade när jag började klippa med ögonlocken och jag gick faktiskt hem.

Det känns som att asaguden Tor hånflinar och svingar sin slägga varv, efter varv mot mitt kranium, men nu förstår ni ungefär vart jag är, så det räcker va? Jag vaknar av att Leia skall åka in till stan och jag behöver återuppstå. I köket finner jag Ipren och en annan receptbelagd medicin som innehåller kodein, mycket bra mot smärta, egentligen inte så bra för andra inre organ när man har alkohol i blodet, men huvudet dunkar och det är svårt att se något val. Jag ålar in i duschen och börjar spola varmvatten mot huvudet. Det är skönt, men det hjälper inte riktigt hela vägen fram, jag är fortfarande döende.

Då kommer Leia in, leende och viftar med en burk öl. Det kan vara på skämt, det kan vara på allvar och jag kräks nästan när jag ser den. Jag andas, tittar på den, spolar mer varmvatten på huvudet och sedan öppnar jag den. Dricker den i långa plågsamma klunkar och känner mig som Nicholas Cage i "Leaving Las Vegas" när han försöker supa ihjäl sig och dricker vodka/juice ur en plastdunk i duschen på hotellet. Det är gjort nu. Jag lever igen. Nu kommer berättelsen om mina senaste dagar.

Sist jag skrev var Jax på rymmen. Jag hade letat överallt, farfar hade letat överallt, Simon och hans kompisar hade letat och efter ett dygn var han tillbaka. Livrädd över alla andra hankatters revirpissande och inleder sin återkomst till fängelset på Edövägen med att bajsa flera kilo. Han har hållt sig i 22 timmar av ren rädsla och jag kan förstå känslan av befrielse. Sen var han nöjd igen. Och fin.

Jag jobbade klart den fredagen, inga sjuka på jobbet fast det annars kan vara standard med 3-4 sjukanmälnigar en klämdag och det blev en bra dag. Jag och min kollega Magnus han kika lite på bemanningen inför nästa vecka till och med. Underbart.

Leia skulle på konsert på kvällen, jag tittade på Hammarby-Assyriska och Simon var ute och lekte vattenkrig med grannbarnen. Han såg ut så här då:

Fotbollen var bedrövlig. Bajen stod inte att känna igen från säsongsinledningen och sög, hårt! Inga passningar gick fram och det var dassig markering i straffområdet vilket gjorde att Assyriska till slut ledde med 2-0. Rättvist. Då börjar retardsen i Bajenklacken kasta in grejer på plan och matchen bryts. Andra Hamarbyare vill få det hela till att polisen var dum och det är säkert sant att dom fattade några felbeslut när dom gick upp i klacken för att stävja, men faktum kvarstår. Det är från klacken saker kastas in.

Jag har varit på Söderstadion regelbundet och även ett otal bortamatcher med Hammarby sedan slutet av 80-talet och tidigare var det alltid dålig fotboll, men bra stämning på läktarplats. Alla drack öl och var glada oavsett hur det gick. Några år efter första SM-guldet byttes alla gamla glada bajare ut mot yngre, aggressivare individer som ville vara mer som Djurgården, Göteborg och AIK. Det blev hetsigt, argt och dåligt. Jag och mina bajenpolare slutade gå på matcherna. I år var jag på hemmapremiären, resten har jag sett från soffan och nu fortsätter det. Man tappar lusten att bränna 6-700 spänn på biljett, öl och korv för att det inte är kul att gå längre när man bara känner ilska och dålig attityd. Blä.

Lördag sedan. Vi lånade med oss Simons "bästis" Oliver och åkte ut till Siggesta Gård. Solen sken och vi körde äventyrsgolf, åt lunch, åt glass och bara myste. Bästa helgdagen i mannaminne!



När kvällen närmade sig var jag fortfarande osäker på om jag skulle träffa någon för att se Champions Leaguefinalen. Sista veckan har jag varit osugen på att umgås med andra än Leia och Simon, men jag bestämde mig ändå för att gå till min bror. Det blev najs, jag hade väntat mig att Bayern München skulle köra över Chelsea, jag spelade 4-0, 4-1 och 5-0. I stället var Bayern bleka och Chelsea taktiskt fantastiska och kunde vinna på straffar. Bollen är jävligt rund, man kan inte säga annat.

I gengäld vann jag 358 kronor på Lotto, bara en sån sak. Jag, min bror och hans fru Lina satt kvar länge efter matchen och pratade och lyssnade på Ola Magnell. Jävligt trevligt. Men också anledningen till att jag är ett vrak nu.

Solen skiner dock och jag skall försöka finna en väg ut i friska luften och den här otroligt soliga söndagen. Vi hörs.