17:45:15
Semesterfiraren.
Sista arbetsdagen blev en av de skönaste på länge. Gott om personal och massor med tid över, så att jag helt slapp dela post till och med och i stället kunde gå igenom personalplaneringen för sommaren och ända fram till vecka 41, det kändes jäääävligt bra! Hoppas jag inte missat något nu, men vad fan, jag har redan stängt av tjänstetelefonen, så det får gå som det går.
Nu finns det förhoppningsvis möjlighet att sova ut lite och kanske tid att skriva lite mer genomarbetade och bättre bloggar. Eller som Simon sa här om dagen: Pappa, du bloggar å mycket att du aldrig hinner leka med mig längre! Den satt där den skulle, även om jag inte håller med helt. Oftast försöker jag sätta mig och skriva lite direkt efter middagen när Simon kollar på barnprogram, ibland blir det lite senare och då är det läggdags för honom rätt var det är. Timmarna räcker inte alltid till, trots att det oftast är från nattsömnen tiden nallas.
Jag bytte om till civila kläder redan på jobbet för att riktigt känna friheten 14:35 när jag slutade. Och skall sluta enligt schemat, det blir inte så i verkligheten särskilt ofta. Oftast stressar man till fritids iförd postuniformen, men man känner sig aldrig riktigt ledig förrän man bytt om och det kan ibland dröja till efter middagen. Helt sjukt egentligen, skulle ni vilja sitta och äta middag med en orakad kille i blå postkläder? Måste fan sluta med det nu när jag ser det i klartext.
In på fritids där jag hoppades att Simon skulle kasta sig över mig för att jag kom tidigt och för att det var dags för sommarlov, men icke. Han slog ned blicken och såg så där besviken ut som barn kan göra när dom måste avbryta den roligaste leken i förtid. Jag fick snällt sätta mig och facebooka på telefonen en kvart innan vi kunde stämpla ut.
Vi diskuterade vad vi skulle ha till middag och Simon föreslog fruktsallad. Nja, tänkte jag och kontrade med: Vad säger du om en stooor köttbit och lite pommes frites? Nja, sa Simon, vi kan ta spagetti och köttfärssås: Det var flera månader sedan! Inte alls sant, vi brukar äta det en gång i veckan, men vafan, jag var hungrig och det lät lite matigare än lite frukt. När vi kom hem och jag packade upp kassen innehållandes bland annat ett paket spagetti kunde jag ganska snart konstatera att jag redan hade fem öppnade paket hemma. Jag måste snart lära mig att inventera skafferiet innan jag handlar.
Nä, nu skall jag fokusera på att hitta det rätta djupet i köttfärssåsen, tror det behövs en halv buljongtärning till och en skvätt vin. Det brukar ordna sig till slut. Leia är inte hemma och blir kanske kvar i stan i kväll. Då blir det mera bloggande, jag känner mig upprymd och fantastisk!